Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Apelsin eller ett tocke där skönt äpple.
Jag gjorde en aftonvandring uppåt byn och tog en
apelsin med mig i fickan. Jag tänkte ge den till lilla
Anna. Hon, som uppe i buan blef så rädd för vargan.
Inne på en gård fann jag mycket riktigt Anna och
två andra småflickor i gula kjolar och en liten gosse,
alla på hufvudet i en stor sandhög.
Ett besynnerligt glädjeljud kom mig att se närmare
på den lille gossen. Han hade den egendomliga öfver-
drift i minspelet, som döfstumma bruka ha. Jag såg
frågande på flickorna. De nickade bekräftande och sade:
»Kerstimosters Ole är döfstum.»
»Då tycker ni nog att det är rättvist, om han
får den här apelsin, efter som jag ändå inte har mer
än en?»
»Ja då,» kom svaret enstämmigt.
Så fick Kerstimosters Ole apelsinen. Han hoppade
högt af glädje och log öfver hela ansiktet. Strax efter
kom ett uttrycksfullt pekande på de öfriga. Skulle de
ingenting få?
Jag visade mina tomma fickor och vände händerna
utåt.
Gossen gjorde då blixtsnabbt med pekfingret ett
kors i apelsinen och såg på mig. Jag hade knif, och i
en hast blef apelsinen ordentligt delad i fyra delar, och
alltsammans lagdt i gossens hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
