Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 HUSTRUN SOM SKULLE HA BRAM PÅ SIN NYA SKINNTRÖJA
småkrusiga lamm dugde inte alls till bramull. Men det
fick nu vara hur som helst, så mycket var då säkert,
att ingen ville vara så gammalmodig och behålla sina
långulliga svenskfår, när alla andra lade sig till med de
krusulliga tyskfåren.
Och så hände det sig, att, fast allt hvad kvinnfolk
hette skulle ha bramull till sina skinntröjor, så fanns det
snart inte ett enda bramullslamm i hela socken. Och
därför måste storbondens hustru, fast hon var så rik på
både får och lamm, ge sig af utsocknes, för att få bram
till sin nya skinntröja.
Nog var det lite harmligt! Men så gjorde hon sig
en ledig dag, och fick en grannkvinna med sig, för ensam
ville hon då inte ge sig af.
Och så gåfvo de sig af på sparkstötting, eftersom
det var vinter och fint före. De togo vägen gent öfver
berget, för att hinna hem igen innan det blef mörkt.
Men när de väl kommo på andra sidan berget och in i
grannsocken, så var det inte bättre än, att kvinnfolken
där själfva hade bruk för sina bramullslamm.
Förgäfves gingo de ur gård i gård, ur by i by, och
det blef dem till sist ingen annan råd, än att draga vidare
åstad in i nästa socken, fast det redan började skymma.
Där i en gård fingo de ändtligen fatt i ett litet lamm,
som de skulle få köpa. Så betalade de lammet och
skulle just till att slakta det, då en grannhustru kom.
Hur hon orda och hur hon tala’, så nog fick kärin-
garna sina pengar tillbaka, men något lammskinn fingo
de inte.
Så foro de åter långt om länge gård emellan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
