Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till all lycka var det denna dag stilla och lugnt,
så att endast vågornas gungande i sakta mak
framdrev Pelle Båtsman på hans underliga farkost, där
han satt upprätt alldeles stilla, försänkt i djupa och
besynnerliga tankar. Så fördrev han hela dagen;
men mot aftonen skvalpade vågorna honom upp på land,
och så snart han det märkte, fattade han i ett
närbeläget träd och höll sig fast. Därefter löste han sig
från luckan, gick längre uppåt stranden, nedgrävde
sina penningar på ett säkert och för honom lätt
igenkännligt ställe och lade sig sedan under ett träd att
sova.
Efter en kort stund vaknade han dock af ett
ovanligt buller, och när han skådade fram i månskenet,
såg han tvenne gastar, vilka med den största
bitterhet slogos med varandra. Då Pelle Båtsman märkte
detta, sprang han upp, trädde mitt ibland dem och
sade: »Kunnen I, stackare, icke ligga stilla och lugnt
i graven? Varför skolen I väl störa en fattig,
uttröttad resande i hans sömn? Det heter ju, att
döden försonar all fiendskap, är det då skäl att så
här spöka omkring och fortsätta edra tvistigheter?»
Då svarade den gasten, som synbart var sin
motståndare underlägsen: »Gärna skulle jag vilja i ro
sova den långa sömnen, om ej denne min forna
granne, den jag vid min död hade den olyckan att
vara skyldig sex styver, varje natt jagade mig ur
graven för att piska mig, emedan jag är oförmögen
att återgiva honom denna summa. Och som jag i
mitt dödstillstånd icke är i stånd att förvärva något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
