Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, som fästat sin oskyldiga kärlek vid ett värdigt
föremål.
Emellertid drevs Pelle på sin skeppslucka hit och
dit av vågorna, men mot aftonen såg han land, och
nu gjorde han sig lös från luckan och simmade dit.
Då han kommit upp på stranden, märkte han, att han
landat just på samma ställe som förra gången, och
detta var honom icke så behagligt att erfara. Inga
penningar har jag nu, tänkte han, med vilka jag,
som förra gången, kan befordra min framkomst, och
skulle rövarna, dem jag utplundrat, råka på mig,
så har jag intet annat än en skamlig död att
förvänta. Dock, som hans samvete var rent och han
aldrig varit van vid annat än att sätta sin förtröstan
till Gud, lade han sig helt lugnt att sova under
samma träd som förra gången beskuggat hans
nattläger. Han hade dock icke sovit länge, då han
väcktes därav, att en kall hand strök honom om pannan.
Han spratt till, slog upp ögonen, och nu märkte han
bredvid sig samma gast, vars skuld han förra gången
betalt. Denne sade: »Min befriare, förr än jag
förmodat har den stund kommit, då jag mot dig kan
visa min tacksamhet! Säg mig fritt vad du för din
jordiska lycka anser nödigt, och det skall genast
uppfyllas.» — »Hm!» svarade Pelle, »för min lycka vore
väl det angelägnaste, att jag kunde komma till
Arme-niens huvudstad, innan det skepp, som för prinsessan,
anländer.» — »Där», inföll gasten, »skall du vara
innan tuppen gal första nattväkten.» Och därpå tog
gasten Pelle på ryggen, och ungefär så fort som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
