- Project Runeberg -  De gamla goda sagorna ånyo utgivna / Första delen /
112

(1909) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att bära en så opassande dräkt som denna, och ni
hade därför gjort mig ett nöje, om ni varken frågat
efter mig eller sett mig.» — »Ack, min fröken», sade
han, »det vore omöjligt, att ni kunde vara på något
ställe tillstädes och man kunde se någon annan än
eder.» Så talade de vid varandra i hela tre timmar,
varöver drottningen blev alldeles tröstlös och så
harmsen på Florinna, att hon beklagade sig över
henne hos konungen, hennes fader, så länge, till dess
han slutligen måste giva sitt samtycke till hennes
instängande. Fröken Florinna var alltså icke förr
kommen i sin kammare, än fyra af konungens tjänare
där infunno sig och förde henne upp i ett högt torn,
på det henne måtte betagas allt tillfälle att komma i
konung Amundi gunst, vilken redan hade henne
mycket kär och hon ej mindre honom.

Som konung Amundus icke visste av denna
våldshandling emot hans älskade fröken, väntade han med
stor oro att åter få skåda henne och frågade dem,
som av konungen voro anställda till hans uppvaktning,
om henne; men de, intalade av drottningen, sade
henne vara lättfärdig, ondsint och elak mot alla, som
med henne hade att göra, så att det icke funnes
värre kvinna än hon. Konungen kunde likväl knappt
avvakta slutet på denna härliga beskrivning, innan
han med stor harm utbrast: »Det är osant; huru
skulle det vara möjligt, att himmelen kunde skicka
en så lastbar själ i en så skön kropp?» Det är,
till-lade han för sig själv, intet annat än drottningens
stämplingar. Hovmännen, som stodo omkring honom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagoda/1/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free