Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är nu helt annorlunda. De, som knappt akta en
människa, skulle väl de vilja akta en papegoja?» —
»Vilken dårskap hos människorna», utropade
konungen, »att endast giva akt på det utvärtes skenet
och icke se till det inre förståndet och
själsförmögen-heterna! Emellertid, då världen nu en gång är sådan,
så låtom oss slå ur hågen vad vi ej kunna vinna.»
Den bedrövade Florinna var under tiden i största
ångest, då hon ej vidare hörde något av sin kära fågel,
ehuru hon dag och natt från sitt fönster ropade:
»Min sköna Fågel blå,
Du till mig flyga må!»
och det oaktat hennes vakterska var närvarande, ty
i sin förtvivlan aktade hon varken det ena eller det
andra. När hon märkte, att hennes kallelserop voro
fåfänga, utbrast hon: »Ack, Amundus, vad har då
hänt? Har du fallit i våra fienders våld? Har du
blivit ett offer för deras grymhet och hämnd? Är du
ej mera till, så att jag aldrig får återse dig? Eller har
min olycka tröttat dig, att du övergivit mig i min
hårda och tunga sorg?» Vilka bittra tårar följde icke
på dessa ord! Huru långsam föreföll henne icke varje
timma och stund i dens frånvaro, som hon så
innerligt älskade! Hon avtynade dagligen, bleknade,
förändrades och blev omsider sjuk, ty det var intet ont,
som hon icke inbillade sig hade vederfarits hennes
älskling.
Drottningen och Forella sjöngo segersånger; men
mitt under deras glädje blev Florinnas fader, som
redan var till hög ålder kommen, sjuk och dog, vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
