Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glad att få äga en sådan sällsamhet. Florinna var ej
mindre glad i sitt hjärta, synnerligast som hon nu
hoppades, att konungen säkert skulle komma att höra
vad hon hade att säga.
När aftonen var inne, lät hon således åter föra
sig in i ekokammaren, innerligt önskande, att
kammartjänaren måtte hålla sitt löfte. Så snart hon nu
trodde, att alla voro insomnade, begynte hon med
sin vanliga klagan: »Ack, för vilka faror har jag ej
utsatt mig, då jag begivit mig på vägen att uppsöka
dig, som nu flyr mig och föresatt dig att taga Forella
till äkta! Vad har jag då brutit mot dig, att du
övergivit mig och förgätit vad du så dyrt besvurit?
Påminner du dig då icke mera din förvandling, min
ömhet och våra kärliga möten?» Detta och allt annat,
som tillförne förefallit dem emellan, uppräknade hon
så noga, att man väl kunde förmärka, huru troget
det var fästat i hennes minne. Konungen, som icke
fick någon blund i sina ögon den natten, hörde
tydligen sin Florinnas ord och röst men kunde icke
begripa, varifrån de kommo. Hans kärleksfulla hjärta
förde honom dock hans älskade så livligt till minnes,
att han icke kunde avhålla sig att svara henne: »Ack,
grymma Florinna, är det väl möjligt, att ni är här
och att ni överlämnat mig i vår gemensamma oväns
händer?» Florinna lät icke svar fela häruppå och
sade, att om han ville tala vid Trappsoperskan, så
skulle han få nöjaktig upplysning om hela
hemligheten. Konungen sände då genast sin kammartjänare
att kalla till honom Trappsoperskan, men kammar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
