Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamman till sina föräldrars glädje. Ehuruväl han var
moderns tröst och ögonfägnad, så kunde hon likväl
icke glömma sina tre dötttar, dem ett olyckligt öde
berövat henne. Ofta, då hon slöt den lilla Reinhold
i sina armar, föll en tår på gossens kinder; och då
han blev äldre, frågade han icke sällan vemodigt: »Goda
moder, varför gråter du?» Hon sökte i det längsta
att dölja verkliga förhållandet för honom, men
slutligen lyckades det gossen att genom tusen smekningar
och böner avlocka henne den sorgliga hemligheten.
Hon berättade honom då hans trenne systrars öden,
och huru det tillgått med deras bortrövande; han
lade varje hennes ord på hjärtat och hade nu ingen
högre önskan än att bliva vapenför för att kunna
begiva sig till den förtrollade skogen och lösa sina
systrar ur deras förtrollning. Så snart han blivit
förklarad vapenför och slagen till riddare, begärde han
av sin fader tillstånd att, såsom han föregav, få göra
ett fälttåg till främmande land; greven fröjdade sig
över sin sons ridderliga mod och gav honom hästar
och vapen samt väpnare jämte sin faderliga välsignelse,
trots att den bedrövade modern ogärna ville skilja sig
från sin älskade son.
Knappt hade den unga riddaren lämnat sin
fädernestad, förr än han vek av från stora vägen och styrde
kosan mot skogsslottet. Slottsfogden emottog honom
väl, och följande morgon, då ännu alla lågo uti sin
sötaste sömn, sadlade han sin häst, kvarlämnade sitt
följe och red, full av mod och hopp, in i den
förtrollade skogen. Allt var tyst och ödsligt omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
