Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning skulle tagas ur fängelset och föras till slottet,
dit konungen nu begav sig med sina barn.
Drottningen blev högst förfärad över denna befallning, ty
hon trodde, att konungen ville taga livet av henne,
och då hon vid hans sida fick se ett ungt
fruntimmer, vars like i skönhet hon aldrig skådat, tänkte
hon, att det vore en prinsessa, vilken konungen
utvalt till sin gemål efter henne, som varit nog olycklig
att falla i hans onåd. Men konungen skyndade att
upplysa henne om rätta förhållandet och bad henne
förlåta den oförrätt, han bevisat henne. Drottningen
grät av glädje över denna oförväntade upptäckt, förlät
gärna sin gemål och tryckte med innerlig rörelse
sina trenne barn mot sitt hjärta, över vilken syn
konungen kände en förnöjelse, som han aldrig förr
erfarit.
Nu blevo drottningens båda systrar kallade upp
till slottet och konungen frågade dem, vad de gjort
av hans tvenne söner och hans dotter, som
drottningen fött honom. Denna oväntade fråga och åsynen
av de trenne barnen gjorde dem så bestörta, att de
genast bekände sitt brott och bådo om nåd. Då
drottningen även bad för dem, eftersom de voro
hennes systrar, benådade konungen dem till livet men
lät för deras övriga livstid innesluta dem i ett torn,
där de fingo tillräcklig tid att ångra sin ondska.
Konungen och drottningen levde nu med sina
barn länge och lyckligt, till dess döden först
bortkallade drottningen, och då konungen ej länge
överlevde henne, tillföll riket deras äldsta son, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
