Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyra månader stodo både träd och växter i full
fägring. Då sjöngo fåglarna, så det genljöd genom
skogen, och blommorna föllo av träden. Nu var femte
månaden förbi, och hon stod åter bredvid enbusken.
Den doftade så skönt, och hennes hjärta hoppade av
glädje, så att hon ej kunde avhålla sig från att
tacksamt knäfalla. Och när den sjätte månaden var gången,
mognade frukten, och hon blev helt stilla och lugn.
Den sjunde månaden gick hon till enbusken och åt
av dess bär under tårar. Därefter blev hon bedrövad
och sjuk. Nu var den åttonde månaden inne. Då
lät hon kalla sin man, grät och sade: »När jag dör,
så begrav mig under enbusken.» Därefter kände hon
sig tröstad och gladde sig; men då den nionde
månaden var över, födde hon ett barn, så rött som blod
och så vitt som snö, och då hon fick se det, dog hon
av glädje. Hennes man sörjde mycket och begrov
henne, som hon begärt, under enbusken.
Men då någon tid var förbi, började mannens
sorg att minskas, och någon tid därefter upphörde
han alldeles att sörja, och efter ännu en liten tid tog
han sig en ny hustru. Med denna sin sista hustru
fick han en dotter, men det barn hans första hustru
fött var en son. Hustrun älskade sin dotter högt,
men så snart hon kastade ögonen på den lilla
gossen, blev hon ond och tänkte alltid på huru hon
skulle kunna skaffa sin dotter faderns hela
förmögenhet. Denna tanke rotade sig så i hennes hjärta,
att hon riktigt hatade gossen, knuffade honom från
det ena hörnet av stugan till det andra, nöp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
