Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig hem och bli min käresta.» Såsom nu flickan icke
visste sig levandes råd, samtyckte hon till gubbens
villkor. Därefter gick dvärgen sina färde. Men jungfrun
satte sig och spann, och när dager var ljus, hade hon
spunnit upp all halmen och leran, och den hade blivit
till det fagraste gull, som någon man ville skåda.
Nu blev det stor glädje över hela kungsgården,
att konungasonen hade fått en brud, som var så
duktig och därtill så fager. Men den unga flickan
gjorde intet annat än bara grät, och ju längre det
led, desto mera grät hon; ty hon tänkte på den fula
dvärgen, som skulle komma och taga henne. När
det så led emot aftonen, kom konungasonen hem
ifrån jakten och gick att samtala med sin käresta.
När han nu märkte hennes sorg, sökte han trösta
henne på allt sätt och vis och sade, att han skulle
förtälja ett roligt äventyr, om hon allenast ville bliva
glad igen. Flickan bad honom berätta. Då sade
prinsen: »När jag i dag vankade om i skogen fick
jag se ett sällsamt ting. Jag såg en gubbe, som var
så liten, så liten. Han sprang av och an omkring
en enbuske och sjöng en underlig visa.» »Vad sjöng
han?» sporde flickan nyfiken, ty hon förstod, att
konungasonen hade mött dvärgen. »Jo», sade prinsen,
»han sjöng så här:
>1 dag skall jag maltet mala,
I morgon skall mitt bröllop vara.
Och jungfrun sitter i buren och gråter.
Hon vet inte vad jag heter.
Jag heter Titteli Ture.
Jag heter Titteli Ture.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
