Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla håll och lyckades slutligen påträffa de utmattade
och halvdöda resande, dem han först vederkvickte
med bröd och vin och sedan lyckligen förde ut igen,
till stor glädje för både betjäningen och munkarna.
Sedan Fortunatus rest länge samt sett och erfarit
mycket, ja, till och med genom en trolös värd varit
på vägen att förlora sin pung, ehuru han icke ens
upplyst sin vän Leopold om dess förträffliga
egenskaper, begav han sig slutligen hem till Famagusta,
där han träffade sina föräldrar ännu vid liv och gjorde
allt vad han kunde för att bereda dem en glad
ålderdom.
Fortunatus hade under sina resor sett många
härliga kyrkor och palatser, och det var därför helt
naturligt, att en man med så oinskränkta tillgångar vid
hemkomsten skulle tänka på sin fädernestads förskönande.
Han uppförde där en stor och vacker kyrka och
åt sig själv ett praktfullt palats, kring vilket han
an-lade de skönaste trädgårdar med många vattenkonster
och andra kostbara prydnader, så att konungen själv
ej hade så mycken härlighet att fägna sig åt.
Dessa kostbara anläggningar väckte konungens
uppmärksamhet. Det måste likväl vara en svåra rik
man, som kan lägga så mycket penningar i
byggnader, tänkte han; man måste söka fästa honom vid
hemmet, att han ej åter överger oss med sina
rikedomar. Kort och gott, konungen bortgifte
Fortunatus med en fattig greves dotter, som gärna tog
honom till godo, emedan han var en välväxt man
med ett ganska hyggligt utseende. Den fattiga men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
