Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En så märkvärdig klenod ville Fortunatus gärna
se på närmare håll, och den rika paschan var också
artig nog att taga honom med sig till sitt sovrum, där
han under sängen framdrog en gammal hatt av ganska
tarvligt utseende och sade: »Ser du, denna hatt är
mera värd än alla mina skatter. Blott jag sätter den
på mitt huvud, så förflyttas jag genast vart helst jag
önskar mig, till min krigshär, till mitt rikes
avlägsnaste trakter, till mina jaktparker, ja, jag tror ända
till solen, om det fölle mig in och jag ej fruktade
att bliva svedd.»
Då Fortunatus tycktes hava svårt att sätta tro
härtill, satte paschan för att övertyga honom hatten
på hans huvud och bad honom önska sig vart han
ville och sedan tillbaka. Fortunatus lydde, önskade
sig hem till hustru och barn och var i detsamma
utan att han visste huru hos de sina.
Den gode paschan var en ganska dum herre,
som så lånte ut sin oskattbara hatt; men en skälm
var också Fortunatus, som ej kom tillbaka med
honom, och paschan fick sig mången sorgsen stund över
hattens oersättliga förlust och sitt alltför långt drivna
förtroende till människor.
Fortunatus åter tyckte, att den underbara hatten
passade förträffligt till den undergörande pungen, och
ville därför icke släppa någondera ifrån sig.
Men ehuru Fortunatus nu i rikt mått hade allt
denna jordens goda, åldrades han likväl såsom andra
människor, och sedan han i några år överlevat sin
grevinna, märkte han, att tiden nu även var inne för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
