Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lysande fester, varjämte prinsessan Agrippina fann
hans ögon rätt vackra, liksom han hela hennes
person. Hade han blott varit av furstligt blod, så hade
hon visst icke besinnat sig att besvara hans kärlek,
som dag ifrån dag blev alltmera synbar; men nu
visste man beklagligen icke, varifrån den rike mannen
kom eller vilken han var.
Konungen, som var en god och mild herre, tyckte
gärna om ett gott skämt och roade sig stundom själv
att tillställa sådant. En dag skickade han till Andalos
och gav honom tillkänna, att han med sin gemål och
sina barn ville äta middag hos honom; men på det
han skulle kunna sätta den rika värden i bryderi,
påbjöd han med detsamma vid strängt straff, att
ingen i hela den stora staden skulle få sälja ved eller
kol till Andalos’ folk. Denne hade emellertid gjort
stora anstalter och inköpt de utsöktaste läckerheter;
men då dessa skulle tillagas, kunde varken ved eller
kol fås. Andalos förstod lätt, att detta var ett påfund
av konungen för att göra honom brydd; men han
var ej rådlös. Han lät genast uppköpa all kanel,
muskot, peppar, kryddnejlikor och ingefära, som
fanns i de londonska köpmännens stora magasiner,
och fick på detta sätt bränsle nog.
När den utsatta dagen inföll, for konungen med
all kunglig ståt till Andalos’ hus och trodde sig nu
få se den rike mannen i en svår knipa. Men
huru förvånad blev icke den kungliga familjen att
vid framkomsten mötas av den skönaste vällukt, som
förbränningen av så många kryddor måste åstad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
