Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då sällskapet sålunda mojat sig ett par dagar,
fick Resepelle slutligen vara i fred. Då de nu
äntligen voro riktigt mellan fyra ögon, sade hans mamma
med ett illistigt leende till honom: »Men säg mig nu
söta Pelle lilla uppriktigt, huru mycket penningar du
fört hem med dig. Ett litet kapital är en god början,
och det är ganska klokt gjort av dig, att du ej
förrått hemligheten för alla!»
Sådana frågor tyckte Resepelle inte om utan han
svarade sin söta mamma helt tvärt: »Fört hem med
mig? Är det inte nog, att jag fört hem mig själv
frisk och sund? Ni vet ju, att de skälmarna togo
ifrån mig allt vad jag ägde? Men lyckan kommer
nog, bara man inte fjäskar. Vem vet, om inte min
käpp en gång gör slag i saken!»
Men modern såg bekymrad ut och sade: »Allt
det där låter mycket vackert, i inbillningen nota bene;
men snart få vi lov att suga på ramarna!» Och inom
sig tänkte hon: »Om Pelle ger sig att sova till långt
fram mot middagen och sedan äter som en varg till
på köpet, vart skall det då taga vägen för mig arma
stackare!»
Men Resepelle var ej ledsen utav sig han utan
tänkte: kommer dag, så kommer råd, och det gjorde
det också. Ty på fjärde dagen höll en präktig vagn
utanför dörren; guld- och silversmidda betjänter stodo
bakpå, och på kuskbocken satt en kusk, som såg ut
som en kung. Det var han likväl inte så precis; men
vagnen tillhörde i alla fall kungen själv.
Nu fingo grannarna brått; alla skulle de koxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
