Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hovherrarna det mesta han orkade. Redan vid första
slaget återfingo de liv och började röra på sig, men
de voro så förskräckta över Resepelles väldiga slag,
att de togo till fotterna och sprungo sin väg, så fort
de någonsin kunde utan att ens tacka sin befriare.
»Det var en ypperlig käpp!» sade Resepelle,
som nu blev ej litet morsk utav sig, då han såg, att
allt gick så bra. Han frågade därför genast den
gamla häxan, varuti det andra provet bestod. Han
sade, att han inte alls behövde vila sig utan ville
skynda sig så fort som det var möjligt.
Häxorna spände upp korpgluggarna och undrade,
hur i all världen allt detta tillgått, men så mycket sågo
de, att ingen enda av de förtrollade hovmännen fanns
kvar i rummet.
»Ännu har du två prov kvar; jag är rätt glad
över att det första gick så bra, men det var också
ganska lätt. Kom med nu, och jag skall giva dig ett
annat, som är mycket, mycket bättre än det första.
En sådan förnumstig man, som du är, har ej varit
här på länge. Jag håller riktigt utav dig!» Nu
gingo de återigen trappa upp och trappa ned, härs
och tvärs.
De passerade en mängd rum, som ej tycktes
innehålla något märkvärdigt; men Resepelle brydde
sig ej heller om att se sig omkring, så nyfiken var
han att erfara, vad den gamla häxan nu ville göra
med honom. Slutligen sade hon:
»Nu äro vi framme; spärra nu upp ögonen och
skåda vad du har framför dig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
