Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unga häxan hånlog och sade: »Jo, jo, din
snushane, nu är du fast!»
Då blev Resepelle bedrövad i hågen och tänkte
på den goda greven och huru mycket bättre det hade
varit att kvarstanna hos honom än att bege sig
hem bara för att sen bli förtrollad av en gammal häxa.
Men under det att han i sin förtvivlan grubblade på
utvägar, föllo hans tankar på nyckeln, som han ärvt
efter den där trollkarlen, som hade stulit grevens
barn. Knappt hade han kommit att tänka på den,
förrän den vips var ur fickan.
Nyckeln var också inte en vanlig nyckel; väl
såg han ganska simpel ut men var likväl mera
värd än den finaste klenod. Knappt hade han satt
nyckeln i det första låset, förr än det sprang upp; på
samma sätt gick det med det andra låset och så hela
vägen igenom, tills sex stycken voro upplästa. Men
då han rörde vid det sjunde följde en så stark
knall, att hela huset darrade i sina grundvalar, och
dörren sprang upp med ett förfärligt brak.
Denna gång blev den gamla häxan verkligen
förbluffad över Resepelle; hennes ögon sprutade eld,
och fradgan fräste omkring munnen på henne, så
uppbragt var hon över att prinsessan nu skulle bliva
förlossad, ty hon hatade henne av allt sitt hjärta, om
man eljest kan antaga, att hon hade ett mänskligt
hjärta i sitt bröst; sannolikare är väl, att en flinthård
sten intagit hjärtats ställe.
När nu Resepelle kom in i det stora rummet,
fick han se många besynnerliga saker. Väggarna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
