Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gnuggade sig i ögonen men förgäves,
häxans slott syntes ej mer utan blott en ofantlig
grushög, ur vilken brinnande bjälkar här och där
uppstucko.
Nu började hans minne allt redigare och
redigare ordna sina bilder. Han ihågkom nu ganska
väl, hurusom han själv neddignat sanslös och huru
han tyckt, att en stor svart gestalt uppstigit bland
lågorna och fattat tag i de bägge häxorna och bortfört
dem. Huru han nu kunde stå frisk och sund på
berget, det kunde han aldrig begripa, så länge han
levde.
Hans goda käpp låg oskadd bredvid honom;
även nyckeln låg i hans ficka; men pipan, som guffar
Puckelman givit honom, måste han hava förlorat
under förvirringen. Resepelle var icke alls ledsen
däröver, ty han besinnade, att en sådan pipa ej var
att leka med.
Nu begav sig Resepelle med hurtiga steg på
hemvägen. Det var så härligt att gå i den friska
morgonluften, och fåglarna sjöngo så vackert.
Resepelle dansade framåt på vägen.
Han glömde ej vad han lovat guffar Puckelman;
då han kom till hans hydda, ropade han i dörren:
»God morgon, guffar Puckelman; tack skall ni
ha för hjälpen; nu är jag här frisk och sund igen!»
Men ingen Puckelman svarade honom; denne
satt med huvudet lutat mot bordet och syntes sova,
men det var dödens sömn, som höll hans ögon
slutna.
11 — Geijerstam, De gamla goda sagorna, II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
