Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I förstäderna och i grannskapet utanför äro förhållandena desamma.
Det rödjes obarmhärtigt bland kåkarna och småhusen, i gränderna
och trädgårdarna. Nya trafikleder dragas genom urgamla stadsdelar.
Strandpartier förändra karaktär. Höjderna likaså. De forna landerierna bli
egnahemskolonier av en modernare typ och förstäder av en ny struktur.
Så förändras Göteborgs utseende, staden växer ut och varder storstad.
Men den förändras icke till det yttre allenast. Även livet och människorna
varda annorlunda än förr. Storstaden bildar en helt annan invånartyp än
borgaren, köpmannen, hantverkaren och arbetaren i det forna samhället.
Det senast förflutna halvseklets samhällsomdaning har försiggått under
de äldsta nu levande generationernas ögon. De gamla göteborgarna, de
som levat i staden en längre tid, ha den livligaste hågkomsten av det
som varit.
De komma också på ett helt annat sätt än ungdomen i korrespondens
icke blott — som skalden så vackert sagt — med staden och människorna
omkring sig, icke blott med de guldstrimmade skyarna över huvudet och
gaslågorna, som lysa likt gröna stenar i skymningen, icke blott med det
synliga och levande, men också med det begravda och glömda, med
ansikten som försvunnit, instrument som tystnat, träd och generationer
som dött ut. Den seende tycker sig i beröring med hela sin tillvaros
flöde... Det är icke lätt att säga, varifrån den lilla gnistan kommer, som
tänder fantasi och stämning. Med oräkneliga maskor är själen fjättrad
vid den stad, där man vuxit upp, där föräldrarnas hem stått och där man
kämpat för sitt eget, där själva gatstenarna skulle kunna bära de gångna
årens blodspår. En sådan stad måste bliva levnadscirkelns mittpunkt, mot
vilken alla ljuslinjer löpa, och tallösa äro de anslag, som där förmå sätta
strängarna i dallring...
Känslan för hemstaden, dess öden och förhållanden i de gångna tiderna
graderas kanske bäst genom det intresse, varmed allmänheten läser
skildringarna från det gamla Göteborg. Läsekretsen bildas i det fallet icke av
ett fåtal genuina göteborgare allenast. Den stora publiken är med. Äldre
och yngre. Och det är ett lika vackert som egendomligt drag hos
främlingen, som blir bofast här, att även han läser slikt och därigenom eggas
till att lära känna sin nya hemstad från grunden.
Jag har erfarit det under den tidrymd, jag sysslat med skriftställeriet
om min födelsestad, bland annat genom erkännanden, brev, muntliga
meddelanden, kompletterande upplysningar o. s. v. från intresserade läsare,
men icke minst genom de ihärdiga uppmaningar från en mängd personer
inom alla samhällsklasser att samla och i bokform utgiva mina under ett
flertal år i Göteborgs dagliga tidningar, i egna publikationer, i
minnesskrifter, broschyrer och böcker lämnade skildringar och andra uppsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
