Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 / 33 (1919-1922) Author: Carl Rudolf A:son Fredberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röda Sten och glasbruket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Varför? Ja, här leder legenden
traditionen, men versionerna växla som
i så många andra fall. Än heter
det, att ett fartyg, som en gång
angjordes vid stenen, därigenom under
en storm räddades. Än heter det, att
en svensk officer, som i den stora
ofredens tid förföljdes av danskarna,
vid iandstigningen dödades, varvid
blodet sprutade över stenen. Till
hugfästande av dessa händelser erhöll
Röda sten sitt namn och rödmålades
vartenda år.

Men icke för stenens skull allenast
är platsen minnesvärd. Den är det
också därför, att smugglarna förr i tiden
här funno en ypperlig tilläggsplats.
Fjorden ligger ju nära. I natt och
mörker kommo lagbrytarna, försiktigt roende efter södra stranden i smäckra,
fullastade snipor. Åror och årtullar voro tygklädda, för att intet gnisslande
ljud skulle höras.

David Carnegie d.y.

Men i land lågo strandridarna och spejade — seniga, starka, oförfärade
män, som aldrig bävat för ett nappatag och som voro vana att se döden
i vitögat. Hade smugglarna otur, utspelades den vanliga tragedien med
sina spännande scener: kämpatag, skrän, svordomar, förbannelser, dragna
knivar, pistolskott, flytande människoblod och — om tullnärerna segrade
— beslag på båtar och gods.

Hade smugglarna tur däremot, passagen genom gränden alltså fri,
fördes godset i land och forslades av köpmännens väntande hejdukar genom
Majornas obanade stigar in till staden. Sedan firades äventyrets lyckliga
utgång i glada dryckeslag på krogen bredvid, där fyrkarna rullade, jamaikan
och brännvinet flöto i strömmar och råa sjömansvisor ekade mot murkna
väggar.

Den gamla smugglarkrogen i stugan på udden var med sitt rustika
yttre en typisk representant för de forna krognästena i det yttre Majorna,
vilka — där de inte ha försvunnit — numera äro hyggliga
människoboningar. Där höll slöddret till. Där gjordes upp många listiga planer.
Där fingo de förklädda spanarna ofta upp de första spåren till många
ogärningar. Och det kunde väl även hända, att de under tjocka
islandströjor, sydvästar och lösskägg kunde känna igen någon köpman från
staden, som här lade råd med bundsförvanterna från skärgården.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>