Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carnegiska bruken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hatad och avundad av sina skråkamrater, men så tillgiven sitt nya
hemland, att om man lade tillhopa all den patriotism, som Sveriges köpmän
äga, den ändock icke skulle uppväga livligheten av de känslor Lorent
hyste för Sveriges välgång“.
Tiden förändrades emellertid. Kontinentalsystemets gyllene dagar voro
förbi, krisen kom, penningarna sjönko i värde. Snart spreds som en
löpeld ryktet om “gubben Lorents“ insolvens, vilket mottogs med deltagande
av hans många underhavande, för vilka Lorent varit en god husbonde,
men med skadeglädje av hans avundsmän bland ståndsbröderna.
Lorent hade, enligt en anteckning, sålt bruken till sin broder, Paul
Emil Lorent, men förmodligen var detta en fingerad transaktion.
Emellertid ökades misstron till Lorent, vars affärsställning i själva verket var
totalt undergrävd. Hans svåger John Nonnen, som hade betydande intressen
att bevaka, kom hit från England för att söka reda ut den trassliga härvan.
Med förenade ansträngningar lyckades de en tid hålla i gång driften av
de stora företagen och skulle kanske brakt det hela på fötter igen, om
Lorent lyckats skaffa pengar i London, dit han rest i det syftet. Där dog
han emellertid år 1833 vid 63 års ålder. Och så var gärdet uppgivet.
Nonnen gav upp staten såväl för sig som för Lorents dödsbo.
Efter den mångfrestande köpmannens död gingo de vildaste rykten.
Än gjordes han till självmördare, än hade han blivit hängd för bedrägerier
mot ett handelshus i Hamburg. Men det var bara rövarhistorier,
hopgjorda av hans vedersakare.
Under sin glanstid ägde Lorent Liseberg vid Korsvägen och Lerjeholm.
Han var gift med Marie Wilhelmine Palmié, död 1830. Om hans
närmaste är i övrigt intet närmare bekant, men en frände till den märklige
köpmannen var bosatt här i mitten av 1800-talet i mera blygsamma villkor.
Av det sagda framgår, att Lorent var en företagsam, en genialisk man,
som icke lät sig nöja med den långsamma framgången. Nya projekt,
nya spekulationer fyllde hans livliga fantasi, och visst är att många av
hans idéer skulle kommit Göteborg i högre grad till godo, därest han
haft tillräcklig stadga att göra dem fruktbärande.
Hans förnämsta verk blev emellertid beståndande. Det fördes vidare
genom David Carnegie den yngres energi och kapital samt John Nonnens
och Oscar Ekmans oförtrutna arbete.
*
Efter Lorents död lågo bruken ett par år i lägervall. Men John Nonnen,
Lorents svåger, som hitkommit från England och som på bruksrörelsen
förlorat allt det han ägde, insåg att denna hade framtiden för sig, om
nytt kapital kunde anskaffas. Han övertalade för den skull en ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
