Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Färjestaden och Klippan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trupperna, vidtog man den
åtgärden att, till förekommande av en
sådan penningbrist, på skeppen
inlasta alla de oxhudar och
bockskinn, som voro i förråd i kronans
slakteri vid Älvsborg, eller fogdarne
däromkring kunde hopsamla, för
att vid behov säljas.
 |
Värdshuset Klippan
(Klippgatan n:r 7, där skeppsprästen Jakob Wallenberg,
förf. till “Min son på Galejan“, bodde på 1700-talet). |
Här var alltså platsen för de
första garverierna i denna trakt
av västkusten.
Klippan bildade fordomdags en
särskild holme mitt emot den
egentliga fästningsholmen och
mellan båda gick fästningens
vallgrav. Sedan slottet raserats,
utfylldes vallgraven och vikarne,
varefter Sjöhamnen, som Klippan
också benämndes, kom i
Ostindiska kompaniets ägo.
Det är från detta stora och
lysande merkantila sällskaps tid
som Klippan är mest namnkunnigt.
Här byggde det en del magasiner, här anlade det bryggor, och här
utrustades ostindiefararne för sina långväga färder.
Givetvis framkallade kompaniets omfattande verksamhet en mycket
livlig rörelse i den Klippan omgivande trakten.
Mycket av det gamla från den tiden finns inte kvar, men något skönjes
dock. Så se vi vid nuvarande kapellet, i början av nedfartsvägen till
Klippan, ett par gamla hus med brutna tak, vilka leda sina anor tillbaka
till Ostindiska kompaniets dagar.
De se inte mycket ut för världen. Det ena är betydligt ryggbrutet,
ligger utan stenfot alldeles på marken och synes vilja sjunka ned i jorden.
Huset, som bär adressen n:r 7 vid Klippgatan, säges ha varit värdshus
under Ostindiska kompaniets tid. Och det var här den berömde
reseskildraren från kompaniets dagar, Jakob Wallenberg, tog in, sedan han i
“den gyllene korvetiden 1769“ fått order att med ostindiefararen Finland
anträda en resa till fjärran östern.
De flesta litteraturvänner känna Wallenbergs berömda reseskildring
“Min son på Galejan“ och hur han i andra kapitlet skildrar Klippans
behagligheter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Aug 5 15:22:06 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/1/0048.html
