Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tullar och tullnärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Granskar man urkunderna från denna tid och studerar man
tidsföreteelserna, skall man finna, att detta arrendesystem skapade en korruption och en demoralisation, som till slut blevo olidliga. Ivrarne för kronans övertagande av hela tullväsendet och tulladministrationens läggande i en mans hand försummade inte att i tal och skrift, i synnerhet i början av 1800-talet, framhålla avigsidorna av denna förvaltning.
Korruptionen sträckte sig genom alla samhällsklasser. Beklagligtvis gjorde sig några av den tidens förnäma och inflytelserika män till delägare i ovannämnda tullbolag, i vilka de blevo de egentligen styrande, och naturligtvis kunde dessa män av regeringen utverka för bolagen ganska
gynnsamma villkor.
Tullarrendebolagen voro, heter det i ett betänkande om förvaltningen på den tiden, angelägna om att de stadgade in-och utförselavgifterna å alla varor, som voro underkastade tullbehandling, riktigt erlades. I det hänseendet utövade bolagets styrelse, under vilken alla tullkammare och
tulltjänstemän subordinerade, en ganska noggrann kontroll.
Men helt annorlunda och alldeles motsatt var förhållandet med tillsynen över efterlevnaden av de till ett antal av emellan 200 och 300 i tulltaxan stadgade in- och utförselförbuden. Å de förbjudna varuartiklarne hade
bolaget ingen inkomst, varför heller ingen vårdade sig om huru förbuden efterlevdes och handhades.
Därmed fingo tulltjänstemännen i allmänhet förfara huru de ville, utan ringaste äventyr för sig själva. De lägre förbrytarne delade med sig åt dem, som skulle vara deras kontrollanter, och hade således alltid vänner i viken. Deras åtgärder nagelforos icke heller av den tidens präss.
Förbudssystemet var på papperet drivet till orimlighet. En mängd tyger voro, exempelvis, till införsel förbjudna. Då de icke kunde inom landet tillverkas, måste de olovligen inpraktiseras. Därvid tillgick så, att kram- och manufakturhandlande överenskommo med tulltjänstemännen
om en viss årlig tribut i ett för allt. Mot denna mutsumma fingo de, med tullkammarens tillhjälp, införa förbjudna varor av alla slag i huru stora partier som helst.
Gyllene i ordets egentliga bemärkelse voro dessa tider för
tulltjänstemännen i högre och lägre grader. De underläto ej heller att begagna sig av tillfället. Men därigenom inrotade sig en betänklig korruption inom en hel förvaltningsgren, omfattande en av de talrikaste tjänstemannakårer inom riket, och korruptionen grep omkring sig som en smittosam sjukdom.
Så länge de s. k. lanttullarne funnos, d. v. s. ordentliga
bevakningsstationer ej blott vid bommarne till alla städer, utan ock å landsvägarne inuti landet, existerade någon motvikt mot detta korruptions- och lurendrejarsystem. Dock ej så att icke penningen överallt hjälpte. Tvärtom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
