Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla tomtnamn. Bostäder och vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbehöll sig endast Kommendantsängen, Skansen Kronan, en del av Nya Varvet, plats för telegraf å Stigbergsåsen med dit löpande gångstig jämte åtskilliga impedimenter. På tomterna byggde befolkningen dessa små stugor, omgivna av hagar och trädgårdar, vilka ännu i dag återfinnas på
bergsluttningarna i det äldsta Majorna och vilka ge stadsdelen sitt idylliska behag. Efter som förstaden var ett utpräglat sjöfararsamhälle ägdes och beboddes stugorna företrädesvis av sjökaptener, styrmän, sjömän och
timmermän vid varven. På tomten hade man hönsgård och svinstia med ett eller flera svin. Ofta kunde man möta infödingar med ok och spänner, i vilka svinmaten transporterades. Flera hade köpt upp avfallet hos sådana,
som icke hade egna svin, men samlade avskrädena i köket och portlidren. Det luktade just inte gott i sommarvärmen, men man besvärades ej heller av hälsovårdsherrar eller krångliga sanitära förordningar. Hushållsgrisen framför allt!
Husen voro för det mesta envånings, men ett och annat tvåvåningars fanns ock. Fönstren på undra botten voro försedda med luckor, som vid mörkrets inbrott tillslötos. På luckorna funnos utskurna halvmånar för att insläppa dagern om morgonen och egendomligt var det att se dessa ljusögon glimma i mörkret.
Hur det såg ut i ett burget sjökaptenshem i Majorna i 1800-talets förra hälvt framgår av följande skildring, vilken en gammal majbo lämnat:
Vi öppna, säger han, grinden till trädgårdstäppan, hälsas genast av en mängd kacklande höns och se en välmående nasse rota bland buskarne. Vi lyfta på klinkan till förstugudörren. Något lås för ytterdörrarna fanns i allmänhet icke, utan stängdes dessa med en s. k. klinka. Om nätterna tillslöts dörren med en bom innanför. Förstugan var rymlig och oljemålad, vanligen med blå eller grön färg, försedd med ett större skåp samt några med granna blommor målade kistor, signerade med ägarens initialer och årtalet, vanligen från 16- å 1700-talet.
Vi införas i förmaket, ett tämligen stort rum, men så lågt att man nästan räcker upp till det oljemålade taket. Golvet nyskurat och granrisat, med två klutmattgångar i kors däröver; de bastanta möblerna i symmetrisk ordning utefter väggarne. En stor soffa försedd med skåp å sidorna och ett
rosigt överdrag, framför densamma ett bord med vaxduk och däröver en vit virkad duk; en väldig mahognychiffonier med snirklade pelare; en stor länstol, i vilken husfadern med rökmössa och glasögon tronade, rökande en lång pipa med rosigt porslinshuvud; vidare ett hörnskåp, i två över
varandra stående avdelningar; ett bord betäckt med en vaxduk och tvenne större mässingsljusstakar, med talgljus och krusade pappersmanschetter; en större förgylld spegel med konsolbord; i ena hörnet en dalkarls- eller Risingsklocka; på väggen hänga kungens och drottningens porträtter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
