Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla tomtnamn. Bostäder och vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och därefter spårvägslinjen till Klippan. Vidare planerades Amiralitets-
och Oscarsgatorna och med dessa nya färdeleder ha väldiga
utvecklingsmöjligheter öppnats för samhället i väster.
Ganska friskt har nyregleringen pågått. I stort sett bibehålies det
lättare husbyggnadsmaterialet, träet, som ju har tradition i Majorna, och
detta frestar inte på den sanka grunden. Man slipper de sjunkande gatorna
och husen, vilka i Masthugget satt så många myror i huvudet på
fastighetsägarne.
Så försvinna gamla kära platser, omdanas, få en annan karaktär. Varje
koja, som försvinner, varje gammaldags borgarhus, som jämnas med
jorden, ger ett ödsligt tomrum i sinne och minne.
Den nya tidens människor bry sig inte så mycket om förändringarna
i en stads fysionomi. Åtminstone gå de dem inte djupare till sinnes.
Men för de gamle, som vuxit fast vid en åldrig boplats, som i åratal vant
sig vid en gammal intressant stadsvy, äro förändringarna helt visst
påkostande och mången gång djupt ingripande i liv och vanor.
Än i dag går det många av dem som det gick en gammal smed,
som jag kände: varje söndag skulle han, sedan förhållandenas makt drivit
honom bort till en annan kant av storstaden än där han var född, vandra
ut och se på den stugan där han för första gången skådat dagens ljus.
Och när hon kom bort, blev det en sorgens och besvikelsens dag för
den gamle.
Eller som det gick gumman i Majorna, som aldrig kunde få klart för
sig att man hade rätt att förjaga henne från det fattiga hus på älvstranden,
där hon fötts, där hon levat nära ett sekel och där gård och grund voro
hennes egna. När bergen runt omkring sprängdes och de andra stugorna
revos, satt hon envist kvar med sina gamla föreställningssätt. Pängar,
ersättningar brydde hon sig inte om. Det var med största svårighet man
fick henne därifrån, när den nya trafikleden inte gav pardon längre.
För storstadsfolk, som fötts och bo i hyreskasernerna och skifta bostad
nästan lika ofta som man byter skjorta, är dylikt mera löjligt än tragiskt.
Ty den djupare hemkänslan, samhörigheten med den egna torvan kan det
stora flertalet av hyreskasernernas folk knappast fatta.
Majornas första omdaningsperiod i 1800-talets senare del präglades,
beklagligt nog, av stillöshet och ledsamhet ifråga om gatuanläggningar
och husbyggnadskonst. Gatorna blevo linjeraka, kvarteren kvadrater, och
byggherrarna timrade upp massor av dessa stela och enformiga
landshövdinghus, som i sista halvseklet satt en så avskräckande prägel på
våra förstäder. Kontrasten är så mycket märkbarare i Majorna, där just
det oregelbundna, det måleriska, det idylliska, det färgrika tidigare gåvo
förstaden sitt säregna behag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
