Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slottskogsgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slottsskogsgatan en viss prägel av välmåga. Hon är smal och krokig
och hon kantas av många envåningshus och hagar, träden grönska och
blommorna prunka i sommarens dagar. Men hon ger också bilder av
fattigdom: rucklen och kojor, som luta sig mot bergväggarne.
Mitt emot Klintens forna repslagarbana, vilken nu drives av det
Åhmanssonska bolaget, se vi exempel därpå.
Ovanför Slottsskogsgatan ligger Ekedalsområdet, vilket också går in
i stadsplanen för Kungsladugård. Själva lantgården Ekedalen, som nu
ter sig ganska inbjudande, omgavs för ett sekel sedan eller så av en
riktig vildskog, vilken fortsatte över Slottsskogsområdet. Dåvarande ägaren,
en av stadens köpmän, omdanade emellertid stället, anlade terrasser på
bergåsen, gallrade i skogen, byggde präktiga hus och anlade trädgården.
Efter denne ägares död kom stället i vanrykte. Ekedalen med
omnejd blev i många år ett tillhåll för allt slags slödder, vilket gjorde
Slottsskogsgatan till en rätt otrevlig trafikled. Särskilt var stället fruktat nattetid,
ty rykten gingo — och troddes — att den döde köpmannen, Ekedalens
omdanare, gjorde täta besök därute, i synnerhet emot stundande oväder.
Detta vanrykte gjorde att egendomen skyddes, tills den köptes för
vrakpris av en fattig arbetare.
I senare tider, på 1850-, 60- och 70-talen finna vi bland Ekedalens
ägare en skeppsstuvare P. Wahlberg och den bekante kakelugnsmakaren
och teaterägaren Aug. Ringnér. Ännu senare den Bjerreska familjen.
I forna dagar fanns vid Slottsskogsgatan — i fru Arvidssons hus n:r
22 litt. B — en av de första folkskolorna i trakten. Och i senare tider
har på Ekedalen funnits ett barnhem, vilket i två årtionden utövade en
välsignelsebringande verksamhet därute tills det fick eget hus på Majberget.
Stiftelsen Ekedalens barnhem har till syfte “att till nyttiga och
arbetsdugliga medlemmar av samhället dana sådana företrädesvis till Göteborgs
samhälle hörande barn, som sakna nödig uppfostran och vård eller i övrigt
befinna sig i synnerligen ömmande omständigheter“.
År 1890 kom barnhemmet till. Ursprungligen inrättades och leddes
det av en enskild person, fru Maria Svensson. Den första tiden var
emellertid brydsam; de ekonomiska svårigheterna växte år från år och
det såg hösten 1896 ut, som om barnhemmet icke längre skulle kunna bestå.
Inflytelserika män och kvinnor togo emellertid dess angelägenheter om
hand och flera donationer kommo stiftelsen till del.
Något annat har jag inte att berätta härifrån. Jo, det var sant! En
liten kriminalhistoria är förknippad med denna trakt.
För ett 40-tal år sedan hittades i en dunge vid Ekedalen ett spätt
barnlik, vilket av alla tecken att döma strypts till döds. Det låg där
alldeles naket, och någon ledtråd fanns till synes ej. Fyndet anmäldes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
