Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wetterlindsdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterapning av Karl XII i Bender, om det ej klibbade blod vid denna historia,
om icke den i sig själv komiska belägringen krävt offer, som jaga leendet
från ens läppar.
Så skrev en Stockholmskrönikör om den eminenta Göteborgshändelsen
i februari anno 1887, vilken framkallade sensationella skildringar i landets
hela press, ej minst huvudstadens, broschyrer och vistryck.
Förloppet var följande:
Tisdagen den 15 februari nämnda år anmodade ägaren till det hus,
Wetterlind bebodde, polisen att avföra W. till dårhuset. Hans uppförande
hade nämligen blivit sådant, att man ansåg honom sakna sina sinnens
fulla bruk och fruktade att någon olycka kunde inträffa, därest ej åtgärder
vidtogos. Två polismän, Holm och Nordblom, gingo upp för att avhämta
Wetterlind, som å vinden uppbyggt en av bjälkar, lårar, gamla presenningar,
plåtar och annan bråte hopsatt barrikad mitt framför den till vinden ledande
smala trappan. Deras försök att intränga till Wetterlind hälsades med
skarpa skott, varav poliskonstapeln Holm ganska allvarsamt sårades, under
det hans kamrat, överkonstapeln Nordblom, undslapp med en
sönderskjuten rock.
Nu eftersändes brandkåren för att försöka, om man ej med vatten
skulle kunna driva ut Wetterlind ur hans improviserade fästning. Men
då ingen av brandkarlarne vågade föra upp sprutslangen i trappan, åtog
sig den förut, i samband med Ekedalsmordet omnämnde polisöverkonstapeln
Larsson detta, biträdd av en klampare vid namn Johan Olsson. Skyddade
av stora järnplåtar begåvo de sig upp. Men vid en oförsiktig rörelse
som Olsson gjorde för att få sikte på den vansinnige, blottade han sitt
huvud. I det samma smällde från vinden ett skott, som träffade Olsson i
huvudet, slet bort ena ögat och massakrerade ansiktet och tungan. I
betänkligt tillstånd fördes den sårade bort, och Larsson, som ensam såg
sig ingenting kunna utträtta, måste uppgiva försöket att övermanna Wetterlind.
Ryktet spred sig snart över hela Göteborg, och massor av folk började
strömma ut till stället. I skymningen gjordes ett försök att röka ut den
fruktade dåren, men det ledde ej till något resultat.
Så inbröt onsdagen, och med den kom en ordentlig folksamling ut
till det i hast så ryktbara huset. Polisen hade utsatt bevakning runt
omkring, och förmiddagen förflöt lugnt, då några försök att gripa Wetterlind
ej gjordes.
Men fram på eftermiddagen förskaffade sig en del artillerister och
arbetare tillträde till husets ingångar och gjorde ett nytt försök att
tillfångataga den förskansade galenpannan.
Emellertid skulle deras bemödanden få en sorglig utgång. Vid första
angreppet blevo två av angriparne, muraren Lindberg och arbetskarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
