Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blåsut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Majorna var det Stigbergsåsens högsta platå och Majbergets högsta
punkt. Hagaborna hade sin Annebergsås, Landalaiterna och
Redbergsborna sina höjder.
Sedan mörkret fallit över nejden tändes eldarna. Och man får erkänna
att effekten var storståtlig. Som väldiga eldpelare tecknade sig bålen mot
den mörka horisonten och de gnistrande flammorna lyste vida omkring,
förgyllande bergtopparna. Och eldarna på Hisingshöjderna tävlade i
glans med dem i Majorna, i Frölunda och Askim.
Det var ett glänsande skådespel, som lockade ut människoströmmarna
i påskkvällens timmar. Men tavlorna hade sina avigsidor. Allt slags
patrask, busar och skojare samlades omkring eldarna och drevo sitt spel.
Påskfirandet på höjderna tog formen av verkliga orgier, i vilka brännvinet
och kniven spelade huvudrollerna. Hyggligt folk mådde bäst av att
beundra påskeldarna på avstånd. Ty allt eftersom brännvinet eldade upp
lidelserna, tog berserkalynnet ut sin rätt. Skränet överröstade flammornas
sprakande, svordomar och okvädingsord haglade, bataljer utkämpades
och knivarne sutto mycket lösa i slidorna. Så förfulades en i och för
sig vacker plägsed och omsider kom den tid, vid 1800-talets slut, då
ordningsmakten utfärdade förbud mot påskeldar inom stadens hank och stör.
Men än i dag kan man få se ett och annat påskbål tändas i stadens
närmaste grannskap.
 |
| Kåkar öster om Mariebergskyrkogården |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
