Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varvet Kusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingick bolag med en köpman och anlade ett skeppsvarv. Här gick affären
bra, och all utsikt visade sig till att den driftige unge skeppsbyggmästaren
skulle samla sig förmögenhet. Men Chapmans håg riktades mot högre
mål, och han sökte alltjämt utveckla sig i skeppsbyggeriets vetenskap.
Tyvärr fann han snart, att han saknade de nödiga kunskaperna: han
beslöt då, några och tjugo år gammal, att åter gå i skola. För detta
ändamål begav han sig först till lärdomssätet i Lund, men då han icke där
kunde erhålla den undervisning som han behövde, reste han till Stockholm,
där han fick en ypperlig lärare i den för sina matematiska arbeten bekante,
oaktat sin lamhet outtröttligt verksamme Palmqvist, av vilkens
undervisning han begagnade sig i ej mindre än tre år.
Då dessa gått till ända, for Chapman åter till England för att fullständiga
sina insikter. Han stannade ett år i London för att först utveckla sina
matematiska studier under ledning av den lärde Simpson.
Huru han sedan utvecklades till sin tids snillrikaste skeppsbyggare torde
vara allom bekant.
Men Chapman byggde icke allenast sin tids vackraste fartyg, han sörjde
ock för dess utrustning och tog i sin tjänst en särskild konstnär för
galjonsbildernas utförande.
Från urminnes tider har det varit vanligt, att pryda skeppens förstävar
med bilder. Vikingarna satte drakhuvuden på sina fartyg, och de gamla
greker och romare nyttjade bilder av sina gudomligheter, synnerligast av
Castor och Pollux, vilka ansågos vara sjömännens skyddsgudar. Svenska
linieskepp och andra stora krigsfartyg ornerades i äldre tider vanligen med
bilden av ett lejon, på senare tid med avbildningar av verkliga personer
eller av personifierade krigiska egenskaper med mera; stundom med
vapensköldar. Det ansågs av stor vikt, att krigsfartygen voro väl ornerade,
och man såg ofta fartyg, vilkas bilder på förstäven och ornamenter på
akterspegeln stodo i vackraste harmoni, så väl sins emellan, som med
fartygets namn.
Innan en av Sergels elever, den utmärkte bildhuggaren Törnström,
under Chapmans tid begynte sin verksamhet såsom fartygsornatör på
örlogsvarvet i Karlskrona, stod bildhuggarekonsten där på en låg ståndpunkt,
vilket bevisas av följande tilldragelse, berättad av Witt:
Ett linieskepp fick namnet Gustaf III och skulle prydas med konungens
bild i hel figur. Nu är det känt, att konungens bägge profiler voro något
olika. Denna egenhet angav bildhuggaren på ett mycket stötande sätt, i
det han satte det ena ögat betydligt lägre, än det andra. Han lyckades
icke åstadkomma den ringaste likhet med konungens ansikte, ty den
misslyckade bilden tycktes snarare föreställa den personifierade
dumheten, än den snillrike monarken. Då konung Gustaf III, vid ett besök i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
