Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöfarten i ångans tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än två ångare, av vilka den ene gick Göteborg—Lübeck, den andre
Göteborg—Malmö, vilken sistnämnda tur med anlöpande av mellanstationer
fullbordades på en dag, vilket på den tiden betraktades som ett
häpnadsväckande rekord. Kustfarten åt norr upprätthölls vid samma tidpunkt
av hjulbåten “Strömstad“, vilken gick från Göteborg till de bohuslänska
kustorterna, samt den i det föregående skildrade ångbåten “Göta älv“,
som gick några gånger till Marstrand under badterminerna.
Med ångbåtarna fick Göteborg också en snabbare trafik på England.
De första dylika, som gingo på Sverige från utländsk ort, insattes redan i
början av 1820-talet av de påpassliga engelsmännen. Och de första
postångarna mellan vårt land och England tillhörde engelska staten. Från
denna första blygsamma början med svenska ångbåtslinier
England—Sverige utvecklades efter hand vår engelska trafik till sitt nuvarande ofantliga
omfång.
De äldsta linierna äro Göteborg—Hull och Göteborg—London. Det
engelska bolaget S:t George öppnade nämligen på 1830-talet en linie
mellan Hull och Göteborg och på denna fördes post, passagerare och
gods på en ångbåt, som dock inte gick regelbundet. Året 1840 blev
emellertid linien mellan dessa båda städer fullt ordnad och det beslöts
att svenska och engelska postverken skulle betala hälvten vartdera av
kostnaderna för postbefordran med denna linie.
Om densamma nu bar sig eller inte är svårt att veta. Allt nog:
under senare hälvten av 1840-talet upphörde förbindelsen. Dock dröjde det
icke så länge innan den på nytt upprättades.
I Hull hade nämligen ett tiotal år tidigare, eller år 1836, grundats en
ångbåtsrederifirma vid namn Thomas Wilson Sons & Co., vilken under
sin grundläggares, en framstående och energisk köpmans ledning, gav
rika löften. Den Wilsonska firman blev sedermera, som vi veta,
världsbekant. Dess ångare, som plöja alla världens oceaner, gå under det
gemensamma namnet The Wilson Line. Och det säges att densamma har
nittionio ångare i sjön och en på stapelbädden i Hull. Alltså jämna
hundradet. Förliser en av liniens båtar, är en ny redo att ersätta den
förlorade. Om detta är sant vet jag inte. Men en gammal sjöman
berättade mig det en gång.
Den Wilsonska firman fäste tidigt sin uppmärksamhet vid Göteborg,
till vilken den öppnade trafik från Hull 1843.
Förmodligen var det under dess medverkan som det från Hull utgångna
förslaget förelades svenska myndigheter året 1850, vilket gick ut på
återupptagandet av postförbindelsen Göteborg—Hull medels två ångare, vilka
skulle avgå varje vecka. Ett alternativt förslag gällde blott en ångare
var fjortonde dag från Hull till Kristiania och Göteborg och från sistnämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
