Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kustens värdshus. Majnabbe och Majviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu är det gamla huset ur leken och tjänar andra uppgifter. Det kallas
Karl Johans församlingshem och ger plats för en barnkrubba,
konfirmationsundervisning, diakoni o. s. v.
*
Alldeles vid gränsen av det forna värdshuset ligger ett gammalt
strandparti benämnt Majnabbe. Ramen är densamma som den varit ungefär i
ett halvt sekel, men innanför, vid strandkanten, är det till
oigenkännlighet förändrat.
Jag minns det från forna tider som en ovanligt målerisk strandvy.
Marken var kuperad. Gröna beteshagar lågo inkilade mellan
bergknaltarna. Den branta stigen, som ledde ned till sjön, skuggades av de
åldriga trädens kronor. Murkna lastbryggor gingo ut i vattnet, och lika
murkna, sönderbrutna och fallfärdiga pålvirken hägnade hamnen.
Väldiga bräd- och plankstaplar radade upp sig emot berget i kvarter. Och
i brädgårdens gångar frestade tistlar och maskrosor en solfattig tillvaro.
Det var en värld för sig, den gamla brädgården. Där funnos
sekelgamla magasin med svarta, numrerade dörrar, vilkas färger tiden
obarmhärtigt utplånat. Där växte mossa på det anfrätta träet, och i de
mystiska gångarna, på de mörka vindarna, vilka satte gossefantasien i en så
livlig rörelse, kilade råttorna av och an.
Här var det så förunderligt fridfullt att sitta på en kulle, sedan arbetet
i brädgården var slut. Solens röda skimmer ställde allt det gamla och
fula i en djupt stämningsfull belysning. Här tröttnade ögat aldrig att se,
när älven låg stålblå och blank, reddens skiftande företeelser, fartygen
som kommo och gingo.
Intrycken nu äro inte desamma som förr, men hur det är kommer minnet fram och
viskar i mitt öra ett och annat om förflutna tider.
 |
"Koket" vid Gröna gatan
(Majornas äldsta fattigvårdsinrättning) |
Det berättar om
den tiden, för många,
många år sedan, då
säven växte hög på
stranden, älvens
vatten sköljde den sanka
marken och
ändernas läten
överröstade vågornas
skvalp. Det berättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Aug 5 15:22:06 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/1/0188.html
