Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 / 196 (1919-1922) Author: Carl Rudolf A:son Fredberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gammal köpmansgård

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid varven, salterierna, glasbruket vid
Klippan, repslagarebanan och
Vädersågen förbjödos detta, emedan
närgränsande borgerskap genom dylik
lanthandel skulle kränkas i sina
rättigheter. Och år 1771 beslöt regeringen,
på förslag av göteborgsriksdagsmännen
Beijer och Printz, att all handel i
förstäderna, inbegripet Majorna, skulle
förbjudas och därvarande bodar inflyttas
till staden.

August Bark (ene grundläggaren av Bark & Warburgs snickerifabriker)

Majorna fick nöja sig med att vara
lagerplats för stadens storhandel.
Köpmännen hade sina huvudkontor inne i
staden, där alla affärer uppgjordes, och
de stora inkomsterna stannade även där.
En och annan majbo skaffade sig burskap och borgarbrev
i Göteborg och sedan mötte intet
hinder för köpenskapen. För att kunna idka dylik fordrades förövrigt: att
ha begått nattvarden, att råda över sig själv och sitt gods, äga god frejd,
kunna skriva läsligt, kunna de fyra räknesätten samt föra bok och räkning
på för handeln övligt sätt.

Flera av den gamla tidens handlande
voro krögare och pantlånare i en person
och vanligen var krogen belägen i ett rum
näst intill handelsboden. Både spritdrycker
och varor utlämnades mot pant, då kunden
inte hade pengar.

Handelslokalerna voro mycket primitiva,
låga till taket och nedrökta av oset från
talgdankar och oljelampor. Man öppnade
klockan 6 på morgonen och stängde klockan
10 på kvällen och biträdena fingo alltså
hänga i. De hade husrum och mat hos
köpmannen och behandlades mycket patriarkaliskt.

Handlandena voro indelade i klasser:
minuthandlare, hökare och månglare. Och
naturligtvis ansåg sig handlaren för mer än
hökarn och hökarn för mer än manglarn.

Conrad Hamberg (under 35 år direktör för Bark & Warburgs bolag)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>