Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tellgrensgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sluttningen en kägelbana. Man kan knappast tänka sig ett bättre läge för ett
utvärdshus. En kuperad terräng med utsikt över höjder och fält i söder
och öster, en trädgård med gamla lummiga träd, en nätt glasveranda och
små bersåer.
Westerbergs eller Mariebergs värdshus, som det i dagligt tal benämndes,
blev också mäkta populärt, isynnerhet under dess första årtionde, då
anseendet strängt uppehölls; men på sistone, då utskänkningsrättigheterna
bortföllo, blev det en vanlig ölrestaurant.
Därmed försvann ännu ett av de idylliska små utvärdshusen, varav
staden förr i världen ägde så många. Folket hade roligt på dessa
friluftsställen, läskade sig, hörde musik och sång, dansade, spelade käglor
o. s. v. Särskilt det sistnämnda nöjet var mycket gouterat under hela
det senast förflutna århundradet. Spelet hade införts på 1700-talet till
Sverige och blev populärt redan under Bellmans tid. I kägelspelets
begynnelse hade man emellertid inga kägelbanor av den nu bekanta typen.
Arrangemanget var tvärtom mycket primitivt. Man spelade på en på
marken utlagd träbana, hägnad av en lövsal eller spalier med hängande grönt,
och i ena ändan stodo de nio käglorna antingen i gräset eller på en liten platå.
Så spelades det utanför de göteborgska murarna, men allt efter som
spelet vann utbredning, byggde utvärdshusens innehavare ordentliga
kägelbanor av den bekanta långsträckta typen. De försågos med kaminer, så
att de kunde användas även vintertiden.
Litet var, åtminstone av en äldre generation, känner till kägelspelet
och dess regler, såsom det bedrevs här i staden. Vi veta att det spelades
med klot mot nio käglor, av vilka den mittersta, som pryddes av en
inbränd krona, vid uppställningen betecknas kung. Vi känna också termerna:
bataljon, när alla käglorna ligga kullslagna; kringskuren kung, när kungen
ensam blir stående vid slaget; svinrygg, då mittersta raden faller. Och
för övrigt veta gamla kägelspelare vad dubbel triangel, en dubbel,
skomakarestol o. s. v. innebär.
Det ligger onekligen något friskt och livligt över kägelspelet. Och
visst är att det ger mycket stillasittande människor en god och uppiggande
motion. I en alldeles särskild grad gav det liv och karaktär åt de forna
utvärdshusen, i synnerhet när vackra sommarkvällar svepte skymningsfloret
över trädgårdsgångar och bersåer och över feststämda människor.
Käglornas dån, markörernas rop, skratt och hurrarop från banorna gåvo,
liksom den bullrande musiken, en alldeles särskild, eggande och medryckande
stämning för stunden. Men även vintertiden hade spelet sina behag. En
vinterfrisk slädtur efter frustande fålar, därefter ett muntert kägelparti och
en ångande bål — mången gamling räknar slikt bland sina gladaste
ungdomsminnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
