Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gamla skolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GAMLA SKOLOR.
SÅSOM NYSS ANTYDDES var det den av präster och skollärare
meddelade andliga upplysningen som i hög grad bidrog till sedernas
förbättring i Majorna. Detta ger mig anledning att orda något om
skolorna därute fordomdags.
När man iakttager skolväsendets erövringar i vårt tidevarv, vilket
framför något annat är den andliga upplysningens och bildningens, och ser
de ståtliga skolpalatsen i våra storstäder, faller det sig litet svårt att fatta
och förstå att detta blomstrande och för samhällets liv så betydelsefulla
bildningsmedel en gång tett sig oändligt annorlunda än nu.
Frukterna på kulturens väldiga träd växa långsamt. Så även en av
dess viktigaste och hälsosammaste, skolan, utan vilken samhällets
framåtskridande och människoandens erövringar knappast vore möjliga.
Vi behöva bara tänka oss ett sekel tillbaka i tiden. Huru primitivt
var inte skolväsendet då i Göteborg? Det högre bildningsväsendet hade
bara en offentlig, i yttre avseende nog så oansenlig undervisningsanstalt.
För hundra år sedan var folkskoleundervisningen enligt nutida begrepp ej
mer än en antydning. Folkets barn, som hade läslust och voro begåvade,
lärdes läsa och skriva av vandrande skolmästare eller mellan spinnrockens
surr i långa vinterkvällar, då mera kunniga mödrar gåvo sig tid därtill.
Nu åtnjuta de många tusentalen av storstadens fattiga barn kostnadsfri
undervisning i väldiga skolhus, vilka kostat och kosta samhället millioner
och åter millioner.
Huru mödosamt var det ej att plocka frukterna från kunskapens träd
den tiden! En i Majorna boende lärjunge vid stadens lärdomsskola måste
exempelvis, om han skulle tjänstgöra som custos, ge sig i väg redan
klockan sex på morgonen.
Men, betygar bl. a. Oscar Svahn — den bekante författaren till Våra
överliggare och Våra översittare, vilken i sin ungdom var bosatt i
Göteborg — det djupa mörkret i de folktomma gatorna bidrog endast att öka
färdens spännande behag. Och om det därjämte var bitande kallt eller
allra helst snöyra eller störtregn, fick man riktigt sitt lystmäte.
En sådan morgonfärd var ju nästan som ett litet äventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Aug 5 15:22:06 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/1/0259.html
