Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla skolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därom gav han, när han gick omkring både i Majorna och staden och
samlade ihop pengar till upprättande av en friskola för fattiga barn.
Genom det anseende han åtnjöt och den övertalningsförmåga, han
utvecklade, lyckades han omsider skrapa ihop så mycket, att en skola,
blygsam i begynnelsen, kunde upprättas därute år 1793.
Denna skola utvecklades så, att den kunde giva undervisning åt ett
trettiotal av de fattigaste barnen. Och när väckelsen en gång var gjord,
upprättade amiralitetet och varvsförsamlingen självmant ett par mindre
skolor, vilka arbetade vid sidan av den Roempska friskolan.
Inseende den nya skolans nytta omhuldade församlingen densamma
på många sätt genom gåvor, men ofta hade den svårt i kampen för
tillvaron. Dess förste lärare var en Johan Sandström, i vilkens fastighet
skolan till en början inrymdes. Den som efterträdde honom var en Carl
Gustaf Uddström, vilken trots sin fattigdom oförtrutet arbetade för
kunskapers spridande. Han fick också det offentliga betyget från prästerligt
håll att hans gärning varit banbrytande för det andliga liv, som brutit
igenom i de djupt sjunkna kustförsamlingarna.
Majornas första fattigfriskola var nog i någon mån anlagd efter
mönstret av Willinska skolan på Stampen. En del fattiga barn fingo
nämligen i denna helt underhåll, mat och kläder, men som skolans kapital
var ganska begränsat kunde de övriga eleverna endast i andligt avseende
tillgodoses.
De fattiga barn, som ej kunde få plats i friskolan och inte heller i
varvsförsamlingens skolor voro — om ingen undervisade dem i hemmen
— alltså dömda till analfabetens sorgliga öde.
I staden hade visserligen tillkommit flera skolor — utom de högre,
såsom gymnasium och trivialskolan samt Evangeliska brödraförsamlingens
societetsskola för gossar och flickor, även Tyska skolan, Prins Oscars skola
för soldatbarn, Willinska skolan och en söndagsskola, den sistnämnda
uppsatt till förmån för hantverkareklassen. Men fastän de fyra sistnämnda
voro avsedda för fattigmans barn var det inte lönt för barnen från Majorna
att söka sig dit. Den tiden var man nämligen åtskilligt mindre än nu
benägen att låta utsocknes barn njuta av stadssamhällets fördelar.
Emellertid skulle ljusare tider randas för skolväsendet därute. Och
impulsen till en ny ordning kom, som så ofta både förr och senare,
utifrån. En engelsk präst vid namn Andrew Bell och en engelsk pedagog
vid namn Joseph Lancaster hade ungefär samtidigt i slutet av 1700-talet
uppfunnit en ny undervisningsmetod, gående ut på att låta en del mera
försigkomna och skickliga lärjungar undervisa de övriga eleverna, vilka
för detta ändamål indelades i mindre avdelningar. De verkliga lärarna
undervisade alltså endast skickligare lärjungar, vilka benämndes monitorer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
