Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Läroverkets märkesmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på den tiden var han nämligen doktrinär frihandelsvän och det
nya systemet var därför honom en styggelse.
Som riksdagsman hade den gode rektorn två käpphästar att rida. Den
ena var frihandeln. Den andra lotterifrågan. Båda red han med fanatisk
iver. Ja, man kan säga, att ingen här i Sverige varit en sådan svuren
motståndare till alla slags lotterier som Winkrans, Och att frågan om
inrättandet av ett statslotteri föll på 1880-talet var i hög grad hans fel
eller hans — förtjänst, beroende på hur man ställer sig i denna fråga.
Fast rektor Winkrans i sin politiska gärning hörde till de stilla i
landena, stod det emellertid en gång en väldig strid om hans namn. Det var på
hösten 1892. Den gamle riksdagsveteranen hade vid ett tillfälle
försummat en viktig votering och det fanns inte något annat att anföra till hans
ursäkt än att han — spelat bräde. Den som iakttagit gamla inbitna
brädspelare — och sådana fanns det på den tiden även i riksdagsklubben —
förstår det så väl. Mitt uppe i partiet hade han och hans motspelare
förgätit världen omkring sig. När de uppmärksamgjordes på voteringen
skyndade de upp, men kommo för sent.
Det gjordes ett stort rabaldernummer av detta, särskilt i Göteborg,
och Winkrans ställde sig till sina valmäns förfogande. Det blev partiellt
val på hösten och liberalerna passade nu på att för tredje gången sätta
upp sin politiske och kommunale avgud, doktor Philip Leman. Valstriden
blev ganska våldsam. Den gode rektorns förtjänster och förmenta fel
blöttes och stöttes så grundligt som möjligt av de båda partierna, vilkas
pressorgan så eldigt stredo för var sin kandidat, att hela landets
uppmärksamhet fästes vid valstriden i Göteborg.
Majoriteten av valmännen ville emellertid inte för ett obetydligt fels
skull köra bort ur parlamentet en gammal beprövad och erfaren politiker,
i all synnerhet som mot honom stod en av de konservative så fruktad
man som advokaten Leman. Utan tvivel var denne betydligt överlägsen
Winkrans i fråga om begåvning och djupt politiskt intresse, liksom han
mätte sig med, ja överträffade rektorn i oratorisk förmåga. Men
stämningen var nu liksom vid flera föregående tillfällen emot honom. 1 den
ifrågavarande valstriden gick det även så illa för Leman, att hans
motkandidat låg över honom med — 1,000 röster. Den gamle rektorn blev
alltså på ett glänsande sätt rehabiliterad.
Vid riksdagsperiodens slut avsade rektorn emellertid självmant sitt
mandat efter att ha bevistat ett tjugotal riksdagar — han motiverade avsägelsen
med att han med sin allt svagare syn ej längre förmådde läsa det allt
digrare riksdagstrycket — och hans politiska gärning var därmed
fullbordad. Från motståndarehåll hade han tidigare fått det betyget, att han
hade mycket lätt att uttrycka sig och “torde vara hart när oöverträffad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
