Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oljekvarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kontinentalsystemet m. m., men slutade sin konversation, ty i detta
ögonblick hördes ett buller, liknande rullandet av en vagn. En allmän tystnad
uppstod, och allas ögon vändes mot salongsdörren. Var och en bland
gästerna intog en mer eller mindre lyckad positur och en studerad min
samt försökte erinra sig dansmästare Hjelms komplimang efter konstens
regler.
Bullret upphörde, men nyfikenheten blev ej den gången tillfredsställd;
ett åskväder hade varit orsaken därtill. Man väntade på nytt.
Men kort därefter öppnades dörren. En civilklädd man, mycket
brunlätt, med stora, svarta polisonger och blixtrande Ögon, segraren vid
Hohen-linden, general Moreau, inträdde, åtföljd av en adjutant och beledsagad
av chefen för det i staden liggande regementet.
Generalen mottogs i dörren av värden och värdinnan, vilken senare
på sitt vanliga aimabla sätt bad sin höge gäst vara välkommen. Värden
yttrade även några smickrande ord.
Nyligen anländ från Amerika till Göteborg, stod Moreau på resa till
den i Tyskland församlade s. k. allierade armén, som då bekämpade
Napoleon.
Att denne mans inträde skulle väcka ett stort uppseende och på det
högsta smickra sällskapets fåfänga, var så mycket mindre underligt, som
de flesta i societeten voro parvenyer, vilka icke ägde annat värde än det,
vilket rikedomen giver. — — —
General Moreau var en kall och lakonisk man, enkel och anspråkslös
i sitt yttre, mer soldat än salongsmänniska,
men kunde, som en äkta fransos ägnar och
anstår, vara intagande och aimabel, då han
ville det.
Sedan de första artighetsbetygelserna ägt
rum mellan generalen och hans värdfolk,
sedan landshövdingen av Forselles och några
få andra växlat ett och annat ord med
generalen, så gjorde den senare en rund i
våningen, och de flesta av gästerna
presenterades för honom.–-
Generalen blev av värdinnan så förd,
att han omöjligen kunde förfela varsebliva
de tvenne i ett av rummen lekande gossarne.
 |
| Magnus Frednk Leffler (segelsömmare; kommunalman) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
