Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oljekvarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kommerserådinnan Bagge blev som bekant stammoder till en gren av
den Dicksonska släkten och ansågs enligt samtida vittnesbörd som en av
Göteborgs skönaste kvinnor. Detta framgår också av hennes porträtt,
vilket vi här avbilda och vilket befinner sig i Wijkska familjens ägo.
Kommerserådinnan B. var nämligen fru Caroline Wijks farmors mor.
Från Bagges övergick Oljekvarn 1820 till kapten J. G. Holstein, vilken
emellertid redan året därpå överlät densamma till Dorotea Opperman, gift
med göteborgsköpmannen J. C. Schussler.
Året därpå kom Oljekvarn åter i Holsteins ägo, och förblev där till
1839, då han gjorde konkurs. Nu inropades egendomen av den bekante
skeppsbyggaren och varvsägaren Ambrosius Landgren på Gamla varvet,
men förblev ej i hans ägo längre än till 1841, då den ånyo försåldes till
fru Beate Wennerberg, änka efter en tullförvaltare W. i Halmstad.
Änkefru Wennerberg, vars bostad i Oljekvarn inskränktes till
manbyggnadens frontespisvåning, uthyrde på sin tid undervåningen till mamsell
Stangenett, vilken som förut nämnts, höll en i Majorna mycket bekant
skola, där både gossar och unga sjökaptens- och andra borgardöttrar
åtnjöto undervisning.
Efter Beate Wennerbergs död 1865 övergick egendomen genom arv
till dottern Laura, gift med orgelbyggaren J. N. Söderling, i vars familj
Oljekvarn stannade i ett sextiotal år.
Bland de mera bemärkta familjerna därute i Majorna under sista
halvseklet står Söderlingska i främsta rummet. De båda äldre bröderna
Söderling uppförde redan i förra hälvten av 1800-talet på Oljekvarns ägor ett
orgelbyggeri, från vilket under en följd av år landets mest berömda orglar
utgingo. Detta existerar än i dag, fast i andra händer. År 1874 övertogs
nämligen orgelbyggeriet av Söderlings medhjälpare, Molander, och drives
nu av en annan majbo, musikdirektören och orgelbyggaren Eskil Lundén.
J. N. Söderling var en kärnkarl i många avseenden, initiativrik och
mångsidigt intresserad. Så var det han som i stadsfullmäktige först väckte
förslaget om Slottsskogens upplåtelse till folkpark, och till de bekanta
bildningscirklarna på 1860-talet, vilka så kraftigt medverkade till
väckandet av folkets läslust, var han en av upphovsmännen.
En av intellektuella spörsmål så livligt intresserad man kom
naturligtvis i livlig beröring med den andliga kulturens dåvarande målsmän i
Göteborg, en S. A. Hedlund, en Viktor Rydberg o. a., och det heter att
dessa flera gånger gästade Oljekvarn och dess intelligente värd. För att
nu inte tala om litteraturens mindre strålande ljus: en Max Axelsson, en
Lejonsköld-Oxenstjerna, en Per Thomasson o. s. v.
Vid det nämnda täljstensbordet höll den gode orgelbyggaren öppen
taffel och här utvecklade han sina vackra planer till folkbildningens höjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
