Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Mannen med spindeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MANNEN MED SPINDELN.
VID ENA SIDAN av Bangatan — den forna Banängen — reser sig
Stigbergsåsen, hög och brant. Vid åsens början låg ett litet
underligt hus, vilket stödde sitt tak mot berget. Jag minnes väl den långa
vindsvalen, som gick utefter ena sidan, helt nära taket. En brant trätrappa
ledde dit och vid gaveln utmynnade svalen i ett slags fatabur med ett
litet fönster. Mellan berget och huset ledde en trång, mörk gång.
Detta hus ägde för oss ungdomar, som hörde hemma i trakten, ett
synnerligt intresse. Vi tyckte att det låg något mystiskt däröver. Det
beboddes av en gammal man, som liksom vuxit samman med trakten, ty
han hade gått där så långt de gamle kunde minnas tillbaka.
Det var en underlig människa. Den långa halsen bar upp ett gult,
knotigt ansikte med en skarp örnnäsa, och ett par stickande svarta ögon
tittade fram under buskiga ögonbryn. Man hade aldrig sett honom bära
mer än en dräkt: en sliten grå surtout av urmodigt snitt, ståndkrage med
fadermördare och en grå slokhatt, under vilken hängde ett stripigt hår.
Mannen var föremål för mycken undran. Det låg något
hemlighetsfullt över honom. Varje morgon gick han ut genom den lilla gatan,
ställde färden över ängen och följde grubblande och sluten den smala
stig, som ledde till Djurgården.
Snart kom han åter samma väg, och bar om somrarna en stor bukett
av vildblommor och ormbunkar. Han talade aldrig, utbytte aldrig en
hälsning. Närmade sig någon, lyfte han hotfullt käppen. För honom
tycktes icke existera någon yttre värld; han var sluten som musslan.
Så levde han i många år. Och under tiden spunnos otaliga legender
kring den hemlighetsfulle gamle.
En visste berätta, att han i sin ungdom och första mannaålder farit
vida omkring i världen, därunder han lärt sig många hemlighetsfulla ting.
En annan visste att han var mycket rik, fast ännu ingen skådat hans guld,
ingen mer än en, den gamle tullroddaren i Åsen, som en höstafton klivit
upp till fönstret på gaveln och sett, huru den gamle suttit lutad över
bordet och låtit det ena guldmyntet efter det andra glida mellan sina
magra fingrar. I lampans sken hade betraktaren plötsligt sett en stor svart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:42:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/1/0298.html
