- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 /
351

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den röde hanens härjningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DEN RÖDE HANENS HÄRJNINGAR.



JAG ANTYDDE NYSS att elden härjade förskräckligt vid tre olika tillfällen på och omkring Stigberget. Jag skall, innan jag går vidare, anföra något om dessa eldsvådor. Den andra i ordningen — om eldsvådan 1820 har jag redan berättat — utbröt söndagen den 12 augusti
1821. En hel del folk befann sig då, har en gammal berättare meddelat,
på den Segerlindska teatern vid Södra Hamngatan, där av Åbergssonska
truppen “Hamlet“ för tillfället gavs. Men innan man hunnit se detta
skådespel till slut, hördes ropet “elden är lös“, och genast skyndade alla
ut. Hela stadens befolkning var i rörelse.

“Masthugget brinner!“ hördes det från flera håll, och ditåt rusade nu
tusentals människor. Alla de stadens platser, från vilken en friare utsikt
erbjöd sig, voro inom få minuter upptagna av nyfikna åskådare, och
uppifrån Stigbergsliden sågs en väldig folkström, varibland flera hundratal av
Majornas sjömän, i rörelse mot brandstället. I Gavinska hamnen, helt
nära nyssnämnda lid, hade elden först utbrutit, och den spred sig härifrån
med en förvånande hastighet. Någon frivillig brandkår fanns ej i
Majorna, och då stadens sprutor sent omsider anlände, hade elden redan
gripit så omkring sig i brädgårdar och hus, att man ej i någon
betydligare mån kunde hämma dess framfart.

Lågorna belyste nejden vitt omkring; Masthuggsbergen med sina spridda
kojor, revieret med sina fartyg, hela Hisingslandet voro omflutna av ett
sådant ljushav, att man där lika lätt som mitt på dagen kunde skönja
föremålen. Och vilket larm och skri, vilken förfärlig trängsel ägde
ej rum på de smala gatorna eller vägarna! — Bärgningsarbetet bedrevs
lika illa som släckningsarbetet. Dyrbara möbler, speglar och väggur
kastades genom fönstren handlöst ned på marken, och mångens tillhörigheter
blevo av annan person “bärgade" och ägaren för alltid undanhållna. Innan
morgonen den 13 augusti uppgick, lågo åttioett hus, jämte en ofantlig
mängd av hamnarnas trävaror, i aska, och många hundra människor voro
husvilla eller — utplundrade.

Den tredje stora eldsvådan utbröt den 7 september 1859 på aftonen i
ett hus i Majornas fjärde rote, n:r 38, strax ovanför Stigbergsliden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:42:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/1/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free