Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stigbergstorget och Stigbergsåsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åsgatan är en liten småtrevlig bakgata med namn efter Stigbergsåsen,
men den var ännu mera idyllisk förr i världen, innan Bangatan fanns till
och Banängens sädesfält och busksnår bildade förgrund till
sjömansstugorna. De små husen omkring Åsgatan och Kjällmansgatan äro inte
stort mer än halvsekelgamla, men när de byggdes upp igen efter branden
byggdes de i den för Majorna så utmärkande småstadsstilen. Alla tomterna,
som sedan urminnes tider buro de uttrycksfulla namnen Kållstorp, Hollandia,
Daphne, Valfisken, Glädjen, Salzburg, Tröstekällan, Palestina och
Sjöhärbärget, för att nu blott nämna några, blevo boställen för timmermän
på Gamla varvet, snickare, styrmän, smeder och tullkarlar.
Numera finnes en trätrappa i avsatser, vilken förmedlar trafiken från
Åsgatan till Masthuggsbergen och det härliga templet på höjden.
Kjällmansgatan fick sitt namn i den tiden, då det var vanligt att döpa
de små gatorna i förstäderna efter någon pamp, som bodde vid
vederbörande gata eller gränd. Hon uppkallades efter kapten J. Kjällman
och skepparen C. L. Kjällman, vilken sistnämnde ägde ett av de mera
betydande husen vid Kjällmansgatan.
Den siste Kjällman verkade i senare delen av 1800-talet — i en tid
då Majorna ingen vattenledning hade och därför, när brunnarne i hagarne
sinade ut, voro hänvisade till två allmänna källhus: det vid Bläsliden och
det vid Klippan. För företagsamt folk lönade det sig den tiden att köra
vatten i tunnor och sälja det kannvis i hushållen. Och likaså att föra det
i s. k. vattenbåtar till skeppen, som lågo förankrade på strömmen.
Jag har hört uppgivas att ifrågavarande Kjällman tjänte sig förmögen
på dylika vattentransporter, för vilka han övergav långfärderna på haven.
Därför kallades han ock i dagligt tal för “Vatten-Kjällman", ett namn som
var i svang i dessa trakter långt efter hans död. Åtminstone hörde jag
det ofta i Majorna i min barndom.
I detta sammanhang förtjänar omnämnas ett par tre gamla original —
Vatten-Anna, Vatten-Oskar och Vatten-Anton — vilka utövade samma
lovliga näringsfång i denna del av Majorna genom att bära vatten med
ok och spänner till familjerna, innan vattenledningarna införts i husen.
Av dessa original var Vatten-Oskar den ojämförligt festligaste — en
oförarglig, gemytlig prisse, med en lustig mani att vilja mäta allt kvinnfolk
han mötte.
Stigbergsåsen är en av traktens högsta punkter och detta föranledde
vederbörande att här, i optiska telegrafens tid, anlägga en station med
signalarmar och rörliga skivor, vilken förmedlade signalerna mellan Vinga,
Brännö och Nya varvets stationer till den på Stora Otterhällan. Genom
dessa signaler varskoddes redarna bl. a. om sina fartygs ankomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
