Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Majornas införlivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I tider av arbetsbrist var det mycket besvärligt att draga försorg om
denna arbetarmassa.
Olägenheter och bördor av alla slag drevo till sist igenom ett beslut
på kommunalstämma i februari 1856 att hos k. m:t ansöka om kommunens
införlivning med Göteborg. Förslaget rönte inga vidare sympatier inom
staden, men omsider tillsattes en kommitté för frågans utredning. Denna
arbetade från 1859 till 1863 och var då färdig med sitt betänkande. För
Majornas del antogs kommittéförslaget på kommunalstämma den 12 aug.
1863 och den 28 april 1864 antogo Göteborgs stadsfullmäktige detsamma.
Förstaden hade då 11,541 innevånare.
Den 23 december 1867 höllo Majornas kommunalfullmäktige sitt sista
sammanträde, varvid ordföranden, majoren och underchefen vid
Car-negieska bruken J. F. Flach, höll följande anförande:
Det vilade över vårt samhälle för icke så många år tillbaka ett tungt moln, som
fördystrade det hela och medförde split och oenighet, förflyttade det enskilda framför det
allmänna intresset och splittrade kommunalkraften till både åsikter och handlingar. Men
med 1862 års kommunallag skingrades detta moln, och en ny tid ingick; enighet och
allmänt förtroende föddes på nytt. Resultaten av detta värdiga förhållande emellan folket
och kommunalstyrelsens alla avdelningar sinsemellan ha givit oss mycket, som vi förut
saknade. Vi se nu en vacker elementarläroverksbyggnad, vår kyrka i ordnat skick, med
nytt orgelverk, ett ändamålsenligt arbets- och fattighus, nytt sjukhus. Vi hava vår väg
makadamiserad, hava gatubelysning, post m. fl. fördelar — allt frukter av enighet och
samdräkt, och vi må glädjas åt att se dessa verk fullkomnade, vilka alltid komma att lända
dem till heder, som därvid lagt hand.
Man säger, att vi äro fattiga — att detta var en svår betänklighet i början, då
föreningen med staden sattes ifråga. Månne det ensamt var vårt fel? Man måste söka skälet
härtill i den allmänt avtagande rörelse, skeppsfarten, varav denna kommunens arbetare
äga sin utkomst, till ringa del hos folket självt.
Det gives även för oss betänkligheter vid inträdet i den stora föreningen med staden;
men vi äro fullt övertygade, att Göteborgs styrelse, med kännedom härom, skall omhulda
den nya stadsdelen och från början inleda oss på en väg, som för därhän, att vi
framdeles skola ömsesidigt få skäl välsigna vår föreningsdag, varför vi med redlig välvilja och
fullt förtroende böra och skola möta våra nya vänner.
Mina herrar! Det är denna gång vårt sista sammanträde, vi måste nu skiljas. Det
sker å min sida icke utan rörelse; jag tackar Eder av innersta hjärta för de dagar vi
arbetat gemensamt, och upplöser sålunda för sista gången Karl Johans Församlings
Fullmäktiges sammanträden med den varma önskan: måtte Gud beskydda och upprätthålla
detta samhälle!
Från och med den 1 januari 1868 var införlivningen ett faktum. Och
vid val den 2 januari samma år med anledning av införlivningen fingo
ej mindre än sju framstående majbor säte och stämma i Göteborgs
stadsfullmäktige. Dessa voro: segelsömmaremästaren Magnus Fredrik
Leffler, varvsägaren Adolf Fredrik Landgren, orgelbyggaren Johan Nikolaus
Söderling, f. d. sjökaptenen och handlanden Johan Ferdinand Strömberg,
skeppsfourneraren Isaac Wilhelm Lilljequist, organisten Johan Peter Lindell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
