Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Masthugget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att finna gränder och pittoreska hus av samma typ, som ännu är
rätt allmän i Majorna, får man leta sig upp mellan Masthuggsbergens
branta stigar. Men även där försvinna de med en häpnadsväckande fart.
Hela strandpartiet mellan stadens forna gräns och Stigberget var redan
på 1600-talet en skeppshamn, med pålverk indelt, dit småskutorna från
trakterna kring övre Göta älv förlades för storm och där bräder och plank,
sparrar och timmer lossades och lagrades. Från dessa upplag försålde
och exporterade sedermera köpmännen inne i staden de upplagda
trävarorna.
Sitt egentliga namn har staden efter skeppsbyggeriet, som bedrevs här,
och därmed sammanhängande masthamnar, där skutor upptimrades och
skeppsmaster tillverkades. Urkunderna förmäla också om ett
"Masthandelskompani", som stiftades år 1642 och erhöll privilegium på handel med
master, spiror, sparrar, balkar, plankor och bräder samt ett
“Masthuggare-gille", som bildades 1676.
Den livliga verksamheten i masthamnarna åstadkom naturligtvis att
terrängen omkring snart bebyggdes; krönikorna, från 1600-talet förmäla
också, att Masthugget av “stadens borgerskap och andra ståndspersoner
med mycket nätta och propra trähus väl bebyggdes som ock med många
härliga och sköna trädgårdar utsirades.
Trädgårdarne, vilka i många fall sträckte sig från bergåsarnes fot i
söder ända ned till älven, anlades av de rike köpmännen, på det de
“sommartiden skulle här ha sitt största nöje“. I staden funnos vid den tiden
ett par köpmansfurstar, vilka innehade samma rangställning i affärslivet
som en Sahlgren på 1700-talet och en Oscar Ekman eller en Oscar
Dickson på 1800-talet. De voro Sebastian Tham och David Amya.
Den förstnämndes familj inkom med Volrat Tham från Sachsen
omkring 1650 och spelade genast en så betydande roll i samhället, att han
utsågs till stadens representant vid 1682 års riksdag. Sonen Sebastian
Tham, handlande och kommersråd, var emellertid ännu mer betydande.
David Amya, eller Amija, som namnet också stavas, var son till en
från Holland 1627 inflyttad köpman Johan Amya, vilken här i staden blev
både kyrkoföreståndare och rådsherre. David Amya, född 1616, död 1674,
blev genom sin köpenskap förmögen och ägde flera hus samt
hamnegendomar i Masthugget.
Båda dessa köpmansfurstar voro bland de första som anlade trädgårdar
i Masthugget, vilka beskrivas såsom de vackraste i trakten och, särskilt
vad Amyas beträffar, berömda för sina kostbara växter. I allmänhet
ståtade de med lusthus vid sjön, men Amya hade också byggt upp åtskilliga
bodar, som brukades till nederlag för en del handlande. Godsägare såväl
som småborgare kunde emellertid icke erhålla fastebrev på sina ägor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
