Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett värdshus i tjusarkungens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
promenerades i den vackra trädgården, dracks porter och röktes, enligt vad
“Hvad nytts“ krönikör upplyser. Slutligen hängav sig mer än halva
publiken åt den av göteborgarne och svenskarne i allmänhet mycket
favoriserade konsten att äta.
Det kom emellertid ingen riktig fart i Wauxhallsnöjena förr än
sommaren 1774, då Lamberg betydligt uppfiffat trädgården och mitt i
densamma byggt en åttakantig rotunda i två våningar och med öppningar åt
fyra sidor. Härifrån bjöds på “fullständig vocal- och instrumentalmusik",
om söndagskvällarne eklärerades trädgården, fyrverkerier avbrändes och
dansen tråddes i Wauxhallssalarne i huvudbyggnaden. De allmänna
Wauxhallsnöjena förlädes alltid till sommarsöndagarne, men även under
mellan-dagarne uppläts trädgården för promenerande mot en avgift av 2 öre
silvermynt.
Wauxhall var emellertid ett nöjestämpel endast för det fina folket. Folk
med bindmössor och skinnkasketter släpptes inte in, och tjänare, som
åtföljde sina herrskap, måste stanna i porthusen och förbjödos strängeligen
att promenera på trädgårdsgångarne. För att försvåra tillträdet höjde man
också inträdesavgiften till 2 daler silvermynt.
I värdshuset serverades supé å en daler s. m. och för vinet, rött, renskt,
mosel och portugis, betaltes 2—3 riksd. buteljen, efter uppslagen taxa.
Wauxhall var mycket favoriserat av garnisonens officerare och av de
finare köpmännen och ämbetsmännen, vilka alltid firade de kungliga
namns-och födelsedagarne på det fashionabla värdshuset vid Smala vägen. Man
var, som bekant, ytterst rojalistisk den första tiden av Gustaf III:s regering,
säger en tidsskildrare, och man släppte icke gärna ur händerna ett tillfälle
att lägga detta tänkesätt i dagen, på samma gång man skaffade sig själv
en rolig afton och, om lyckan var blid, ett gott konungsligt rus. Vid alla
dessa tillfällen voro nämligen skålarne huvudsaken, och som de alltid voro
rätt talrika och alla måste tömmas ärligt i botten, blev det nog slutligen
si och så med de uppträdandes förmåga att reda sig.
Som man ser firades de kungliga namns- och födelsedagarne på samma
sätt som på de gyllne krogarne ett sekel senare.
Wauxhalls mest lysande minnen äro emellertid de furstliga och
konungsliga besöken därute. Det första furstebesöket var hertig Carls och hans
gemåls den 24 september 1774, då 1,000 personer voro samlade i
Waux-hallen. Konsertmästare Hay anförde musiken och en mamsell Svarthen
sjöng arier till hertigparets ära. Hertigen upprepade sitt besök 1779, då
han hälsades vid inträdet i Wauxhall med 16 kanonskott.
Sju år senare besöktes stället av ingen mindre än Gustaf den tredje,
till vars ära borgerskapet gav en glänsande fest på Wauxhall den 12 juli
1786. Konungen åtföljdes av kronprinsen Gustaf Adolf, och Göteborgs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
