Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Breda vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne tjänsteman vid Göteborgs tullkammare övertog år 1815
egendomen Sofieberg och i tjugo år fullföljde han odlingsarbetet på sin i början
föga värdefulla egendom. Låt oss nu skärskåda hans livsgärning. Jag
följer därvid än den muntliga traditionen i dessa trakter, än en gammal
göteborgares berättelse.
Bergvall gjorde skäl för sitt namn, ty berg sprängdes och stenvallar
lades kring kullarne, till en början som grund för boningshus och vidsträckta
uthusbyggnader, i vilka senare funnos fähus för ett stort antal nötkreatur.
De anlagda vallarne bildade tre å fyra fots höga terrasser, som påfylldes
och planterades den ena över den andra där uppe i bergsluttningen, och
sålunda vanns planyta först nederst för husen, och sedan med avsatser
efter varandra för en i sitt slag ovanligt anlagd större trädgård, som sträckte
sig högt upp i nivå med den Dahlinska ängsmarken.
Härefter blev själva den otillgängliga bergsbygden under tidens lopp
föremål för hans omsorg: mellan kullarne lades fasta stenvallar, varefter
fördjupningarne där nedanför fylldes för att få jämn mark, som då genast
upparbetades till potatisland. Längst uppe bland bergen uppfördes lador
och brädskjul för kreaturen, vilka hitfördes, och i en vid sidan av bergsplatån
belägen djup mad anlades en större med stenmur omgiven damm, som
ursprungligen var så djup, att ditlagt fiskyngel fortplantades och fann trevnad.
Säkerligen hade Bergvall mycken tillfredsställelse av dessa anläggningar,
men de förorsakade också honom någon grämelse. Det hände nämligen
ofta, att pojkarne och gummorna i Masthuggsbergen, vilka hjälpte honom
med potatissättning, kommo dit om nätterna för att uppgräva och
hemföra den om dagarne nedmyllade rotfrukten. Gamle Bergvall fördrog
dock sådana kuggningar med stoiskt lugn och fortsatte sitt odlingsarbete
utan återvändo.
Vid sidan av denna sin verksamhet lät Bergvall uppmäta och indela
marken i den nedre åt väster liggande bergsluttningen till tomter, med
hällebergsgrund för åbyggnader och stenbunden gräsmark till potatisland.
Flera av dessa tomter voro också försålda, bebyggda och sedermera
alldeles avsöndrade. Sedermera friköptes de och utgjorde resp. ägares
absoluta egendom.
För dessa sina nitiska strävanden erhöll Bergvall omsider vasaorden,
en på den tiden mera sällsynt utmärkelse. Länets hövding, den för allt
och alla intresserade greve Axel von Rosen, iakttog nämligen med
välbehag den gamle odlarens strävanden och visade konung Carl Johan, vid
hans besök i Göteborg, vad man här åstadkommit.
Gamle Bergvall dog 1834, det sorgligt ryktbara koleraåret. Han
efterlämnade en skrift “Historisk underrättelse om Staden Götheborgs betydligaste
Varuutskeppning“, vilken vittnar om ett erkännansvärt forskarnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
