Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Möllerska plantaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÖLLERSKA PLANTAGET.
NÄR MASTHUGGET kommer på tal bland äldre göteborgare, nämnes
rätt ofta Möllerska plantaget. Det var beläget vid Breda vägen,
ungefär där Tredje och Fjärde Långgatorna mynna ut, och dess namn
går igen i den nya Plantagegatan.
Gamla göteborgare, som äro hemmastadda i dessa trakter, minns det
nog: den vackra parken, det gamla tvåvånings trähuset, entrén med de
gråa stenpelarna och den ärevördiga allén, som gick fram till
huvudbyggnaden.
Detta ställe hade genomgått många skiftande öden. 1 slutet av
1700-talet var det en herregård av den i Göteborgs omgivningar vanliga typen
och beboddes då av en preussisk familj Homeyer. Här umgicks den i
början av förra århundradet inflyttade stettinaren Eduard Ludendorff, som
icke allenast var en dugande köpman utan även blev märklig därigenom
att han grundläde Sveriges sparbanksväsen. Han gav idén till Göteborgs
sparbank, vilken var den första i sitt slag i vårt land, och fick, trots de
svåra tider, under vilka den framträdde, bevittna dess första framgångar.
Från Homeyerska familjen fick Ludendorff sin maka, vilken emellertid efter
hans död 1824 flyttade till Tyskland.
Homeyerska egendomen i Masthugget övergick därefter i andra händer.
Landeribyggnaden upphörde som borgarhus och kom under det följande
årtiondet att tjäna Bacchi och andra nöjets gudomar. Nu stod en
traktörska vid namn Möller för rusthållet och tack vare henne blev värdshuset
vida bekant under namnet Möllerska plantaget.
“Portstjärnan“, som traktörskan gemenligen kallades, förstod sin sak.
Hon konkurrerade framgångsrikt med värden på det en gång så lysande
Wauxhall vid Smala vägen och fråga är, om inte denna konkurrens bidrog
till att det sistnämnda fick sjunga sin svanesång. Där höllos fina
middagar och till och med politiska banketter.
Änkefru Möller engagerade harpospelerskor och sångerskor, vilka
uppträdde i husets salar, och om somrarna ackompanjerade musikanterna det
lustiga livet vid glasens och pokalernas klang i skuggiga bersåer. Det gick
glatt till därute, i synnerhet när Wadman och hans dryckesbröder gästade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Aug 5 15:22:06 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/1/0463.html
