Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Voro dessa ruinerande för människorna,
säger en kulturhistoriker, hade de ändå
något gott med sig. Elden tjänstgjorde
nämligen som renhållningsentreprenör. Detta
låter humoristiskt, men har själ för sig, ty då
smutshögarne på gatorna, i gårdarne och
inne i husen blevo allt för besvärliga i forna
tider och pästen sannolikt icke var långt
borta, kom ofta en eldsvåda och förstörde
rubb och stubb, tog med sig smittämnena
och gjorde platsen ren. Infann elden sig
icke, kunde man vara säker på att pästen,
som ständigt låg på lur mot de stinkande
kyffena, började sitt arbete.
Kapten E. Tegnér Så sletos alla våra städer i århundraden
(chef vid brandkåren under tjugo år) mellan eld och farsoter. Den förra var
välgörande i hälsoavseende, men han bidrog icke att öka välståndet. Varje
husfader måste vara beredd på att åtminstone en gång i sitt liv förlora allt
vad han ägde och finna sig och de sina utan tak över huvudet.
Vad ovan anförde kulturhistoriker i detta avseende anmärker om
nordens städer gäller även om Göteborg. På många blad i stadens historia
ser man nämligen den röde hanens spår.
Under sådana
förhållanden var det föga
underligt att kampen
mot de lössläppta
eld-arne livligt sysselsatte
städernas borgerskap.
Sätten att bekämpa
dem voro emellertid
föga effektiva, vapnen
likaså.
Huru livligt dessa
frågor sysselsatte
människorna förstår man
därav att redan i 13:e
århundradet en
brandspruta lär ha
uppfunnits. År 1518 omtalas
i Augsburg en på hjul
stående spruta, och
Brandstationen vid Nordhemsgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
