Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Staden i lågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Själva brandvakten bestod av patruller om två man i varje samt av
torn-väktarne, vilka om nätterna sutto i kyrktornen, från vilka de varje kvart
skulle ropa ut genom en blecklur vad klockan var. Upptäckte
tornväktaren att elden brutit lös, utropades detta, varpå klämtningpå stora
tornklockan vidtog.
Brandvaktspatrullerna gingo, som sagt, på gatorna två och två. Den
ene hade en skramla i bältet och en brandvaktssax i handen, den andre
ett läderämbar, en yxa och en lykta. Så ofta klockan slog helt timslag
i kyrktornet skulle en av dem utropa det gamla kända:
Från eld och brand
Och fiendehand
Bevare Gud vår stad och land —
Klockan är — — slagen!
Vid eldsutbrott gick det till som förut skildrats. Den nya brandstadgan
hade ungefär samma regler därvidlag som den gamla: alarmtrumning,
massuppbåd, kanonskott, vattenkörning o. s. v. För att tillkalla avlägset
boende folk avskötos brandskott från de båda kanonerna å Stora torget
utanför högvakten samt från Stora bomsbastionen.
Utbröt eldsvåda i Masthugget och Majorna varskoddes detta genom
alarmskott från en vid Stigberget uppställd kanon.
För att ytterligare skydda sig inrättade borgerskapet här år 1768 ett
brandförsäkringskontor, vilket började under mycket gynnsamma
förhållanden, men måste på grund av de svåra eldsvådorna i sekelslutet och
början av 1800-talet, som togo i anspråk alla samlade medel, upphöra.
Den nya brandordningen och brandvakten hade bestått i tio år, då de
fingo ett ordentligt elddop. 1758 i juni kom nämligen den röde hanen
åter i vild flykt över staden och ödeläde än en gång det femte kvarteret,
varvid mer än ett hundra sedan 1746 års brand uppförda hus lades i aska.
Av hela kvarterets byggnader räddades endast Kristine kyrka med skolhus,
rådhuset samt några hus på Lilla berget mellan Sillegatan och
Köpmans-gatan.
Värre eldsolyckor skulle emellertid stunda. 1700-talets Göteborg
envisades nämligen fortfarande att bygga sina hus av trä och det behövdes
de stora hemska eldsolyckorna på 1790-talet och i början av 1800-talet
för att göteborgarne åtminstone i city skulle börja bygga av ett mindre
eldfängt materiel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
