Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eldsvådorna i slutet av 1700- och början av 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. Rossing
(Frivilliga brandkårens stiftare)
Bland de sistnämnda finnes ett hus kvar vid Kronhusgatan, beläget
mellan Götgatan och Östra Hamngatan och bärande numret 22. Detta
jämte två bredvid liggande undgick liksom genom ett underverk förödelsen
och stod oskadat. Ägaren lät uppsätta en stentavla å fasaden, på vilken
inhuggits ett allseende öga samt följande tacksägelse i förgylld skrift:
“Anno 1794.
Sij för Gud är ingenting omöjligit, ty hans wägar äro underliga. Herran
har tagit. Herran har åter gifwit igen. Wälsignadt ware Hans namn
evinnerliga."
Eldsläckningsmanskapet arbetade vid detta tillfälle med oerhörd energi
och lyckades, genom att nedriva tvenne hus, rädda huslängan å Sillgatans
södra sida.–-
Sex år efter den i det föregående skildrade branden utbröt en ny,
den värsta som någonsin härjat Göteborg. Elden kom lös den 20 december
1802 klockan tre på morgonen i tredje våningen i ett hus vid Kyrkogatan
— enligt en annan uppgift vid Drottninggatan — och spred sig med
sådan häftighet, att husen på båda sidorna om gatan inom kort stodo i lågor.
Flammorna kastade sig med förfärande hastighet från hus till hus och
snart var hela andra kvarteret — eller stadspartiet mellan Östra, Södra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
