Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra läkare i det äldre Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carlander, som år 1793 var andre
stadsfysicus här och år 1800
utnämndes till förste stadsläkare,
bodde till sin avflyttning från
staden 1814 i hörnet av Torggatan
och Gustaf Adolfs torg, där
hjälpsökande skaror till trängsel fyllde
hans mottagningsrum. Han
tillkallades i kritiska sjukdomsfall, när
andra läkare ansågo allt hopp ute.
För övrigt sades det om honom,
att han var hjärtlig, enkel, förtrolig
och lärorik, känd för sina
humoristiska infall och skarpt träffande
omdömen, välsignad i fattigdomens
kojor för sin i tysthet övade
välgörenhet och bemärkt för sin
sanningskärlek, flärdlöshet och
oskrymtade gudsfruktan.
I och med läkarekonstens
framsteg på 1800-talet följde en
rationellare sjukvård och bättre sjukhus.
Det nya sjukhuset på bastionen
vid Vallgraven betraktades länge
som ett mönstersjukhus och detta hade till följd att mycket framstående
vetenskapsmän inom medicinen och kirurgien sökte sig hit.
Många läkare utövade enskild praktik. De populäraste voro på sin tid
överfältläkarne Kewenter och Jedeur, verksamma här i förra hälften av
1800-talet. Den förstnämnde var mycket nitisk under koleraåret 1834.
Han var ett utpräglat original, begåvad med skarp läkareblick, men något
häftig och barsk, om något gick honom emot, berättar en minnesgod
gamling. Men i sina bästa år åtnjöt han stort förtroende hos allmänheten
och var mycket omtyckt.
Tidigt skröplig till hälsan angreps även han av koleran, då den rasade
som värst. Hans dotter, då bara ett barn, blev hastigt sänd till apoteket
för att hämta nödiga medikamenter. Därutanför stod emellertid folket i
en lång kö, som spärrade gatan framför apoteksdörren. Flickan kunde
icke komma fram, men i sin ångest gav hon upp ett högljutt rop, som
hördes över hela folkmassan.
— Jag är överläkaren Kewenters dotter, och jag skall hämta medicin
åt min far!
Professor C. M. Ullman
(ordförande i Sahlgrenska sjukhusets direktion)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
